Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af sjöar och kärr. Dalby socken ligger
cirka 5 50 fot öfver hafvet och består
af 20’V,4 ’ie’a mantal, med en
folkmängd år 1856 af 2,379
mantalsskrifna personer. Socknen utgjorde förr en
del af Elfdals pastorat., som då
omfattade hela Elfdals härad; men år 1814
förordnades, att Ny och Dalby skulle
utgöra ett särskildt pastorat.
Sedermera eller år 1826 afsöndrades de
nordligaste delarne af Dalby socken, och
bildades af dem tvänne kapellslag
under namn af Norra och Södra
Finnskoga (se dessa rubriker). Kyrkan i
Dalby socken har förut varit byggd vid
Persby; men den förbiflytande
Klarelf-ven hotade med dess förstöring,
hvarföre hon flyttades till hemmanet
Wing-äng och kallades då: Kyrkan ofvan sjön,
till skilnad från det söderut belägna
Likenäs kapell (se denna rubrik); mau
beslöt slutligen att sammanbygga
bägge kyrkorna, och sålunda fullbordades
år 1726 den nuvarande träkyrkan. —
Under katholska tiden var vid Dalby
en mötesplats för pilgrimer, hvilka
vallfärdade till St. Olofs graf i Trondhjem
och här emottogos af munkar; detta
skedde vid Botvidsmessan, och
återtåget egde rum vid Michaëlimessan, då
de så kallade Wallaremännen
(pilgrimerna) i flera dagar fröjdade sig öfver
den förvärfvade syndaförlåtelsen och
sannolikt öppnade ny räkning. —
Igenom bela socknen flyter Klarelfven, som
ofvanför kyrkan vidgar sig och bildar
den lilla så kallade Wingäng-sjön. Här
ofvanför har elfven ett stort antal större
och mindre forssar; men nedanför
Wing-äng vidtager lugnvatten. På östra
sidan infalla i Klarelfven Likån och den
så kallade Tösan, hvilken sednare
kommer från den i Lima socken belägna
Tisjön; icke långt från sin förening
med Klarelfven gör Tösau ett ganska
stort fall af ett högst egendomligt
utseende. På vestra sidan infalla
War-åu, Höljes-ån och Let-ån i Klarelfven;
den sistnämda hemtar sitt vatten ur
den betydliga sjön Letten äfvensom
Kindsjön. Inom socknen ligga äfven
sjön Hängen och Blidskogs-ån; men
dessa vända sig vesterut och förena
sig slutligen med elfven Glommen i
Norge. — På båda sidor om
Klarelfven är ett smalt slättland; men ej
långt derifrån höja sig kullarne, och
man ser spår efter ett högre
vattenstånd; här äro nu åter några plana vtor;
men snart börja väldiga höjder, som
stundom stiga till 1,000 fot öfver
hafvet; dessa hafva förr varit skogbeväxta;
men timmersäljarens yxa har glesnat
dem, och skogshatarens brand har
ödelagt en stor del af dem. — De intill
Klarelfven gränsande trakterna utgöra
det egentliga odlade landet eller
bygden, och här förekommer ett på
sandjord drifvet åkerbruk, som i allmänhet
gifver god afkastning genom en
ovanligt stark gödsling. Boskapsskötseln
skulle här kunna högt uppdrifvas, om
man icke nästan uteslutande egnade sig
åt timmerförsäljning och flottningar af
virke. På längre eller kortare afstånd,
ända till flera mil från Klarelfven, hafva
hemmansegarne sina så kallade Sättror
eller Sätterstugor. Dit föras kreaturen
under sommaren, och der har man
äfven några korn- och potatesland, men
hufvudsakligast ängsvallar, eller, som
de här kallas:- sättervallar, hvilka
gödslas och, jemte skogsängarna, lemna det
foder, hvarmed kreaturen skola
vinterfödas. Under den tid, som bete här
tinnes, vistas vanligen hela familjen i
Sättrorna, och på sin höjd får någon
gammal medlem stanna qvar i det
egentliga hemmet. Under de sednare
åren har högen för odlingar stigit
inom denna ort, och de aftagande
timmerskogarne sätta väl innevånarne i
behof af att vända sina krafter till säkrare
näringsgrenar. Det är långt ifrån
afgjordt, huruvida timmerhandeln och den
deraf tidtals uppkommande större
tillgången på penningar varit för ortens
befolkning gagnelig; men säkert är, att
de här spridda ganska betydliga
pen-ningesummorna icke höjt allmänna
välståndet så, som man skulle haft skäl
att förmoda.
I äldre tider klädde sig allmogen i
denna socken uti ljusgrå, nära hvita,
rockar med röd krage och uppslag; nu
mera synes denna vackra nationela drägt
blott på några gubbar.
Inom socknen finnas tvänne
jernbruk: Letafors och Likanå (se dessa
rubriker).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
