Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vård verksamt mellankomma. Det
vanligaste skogsträdet är tallen; granen
förekommer blott på den bättre jorden,
mer aflägset från de grusiga höjderna
och de sandiga flodstränderna. Det
allmännaste löfträdet är björk; grå-al och
sälg förekomma i provinsens öfre, asp
i dess nedra delar, och rönn växer
äfven allmänt i vissa trakter. Det öfliga
byggnads- och stängselsättet anlitar
skogen hårdt; bränntorf begagnas högst
obetydligt. — En af länets vigtigaste
näringar är bergsbruket, som afser
tillgodogörandet af både koppar-,
silfver-och jernmalm. Inom länet tillverkades
1856 inalles 5,192 sk® koppar af malm
från Stora Kopparbergs, Tomtebo och
Garpenbergs grufvor, deraf 4,447 sk®
ensamt vid Kopparberget, det öfriga
vid Löfåsen, Korsnäs, Berggården,
Smedstugan, Såghyttan och Garpenberg.
Silfvertillverkningen vid Gustaf IILs
Silf-ververk i Falun uppgick samma år till
463 lödiga marker, och ur 136 grufvor
brötos derjemte 508,747 sk®
tackjerns-vigt jernmalm, af hvilken vid 51
masugnar tillverkades 212,709 sk® tackjern
och vid 130 härdar smiddes 121,480
sk® stångjern. (Under bergsåret 1857
tillverkades 5,379 sk® koppar, 595
marker silfver, 71 ort 99 korn guld
(vid Gustaf IILs Silfververk); 475,110
sk® jernmalm brötos i provinsens
grufvor, vid dess 54 masugnar tillverkades
206,306 sk® tackjern, och vid 183
härdar smiddes 125,027 sk® stångjern).
Den vigtigaste bland länets
kopparham-rar är Avesta. Sedan 1851 bearbetas
tvänne skärpningar på nickelmalm inom
Leksands och Stora Tuna socknar, och
deraf tillverkades 1856 vid Sågmyra i
Bjursås socken 155 sk® nickelspeis
(18 57: ingen uppgift). Af andra
fabriker hade provinsen 1855 ett glasbruk,
1 pappersbruk (Grycksbo), 15 tegelbruk,
3 svafvelbruk, 3 krutbruk, 1
rödfärgsverk, 8 kalkugnar, o. s. v. Binäringar
äro: koluing, malmbrytning, ved- och
virkeshuggning, forsling af
brukseffekter och varor, arbete vid El/dals
por-phyrverk, hvilket dock är af ringa
inflytande, och utvandringarne på
»herr-arbete». Dal-allmogens häudighet
bevisas genom laggkärls- och
väggurstill-verkuingen i Mora, förfärdigandet af
plogar och liar i Hedemora socken,
lin-spånads-tillverkningarna i Svärdsjö,
Tuna och Gagnef, slipstens-tillverkningen
i Orsa, o. s. v. Spånads- och
väfnads-slöjden samt linodlingen uppmuntras
dels genom premier af allmänna medel,
dels med årliga räntan af en år 1838
för sådant ändamål skänkt fond af
2,300 rdr bko. Handel på landet
idkas i nästan alla socknar, som ligga
vid föreskrifvet afstånd från stad. —
Bland de sednast öppnade
vägkommu-nikationerna inom provinsen bör
uppmärksamhet egnas åt väg-anläggningen
mellan Elfdalen och Särna samt mellan
Leksands och Tuna socknar genom
Sophia Magdalena socken, men
företrädesvis åt jernvägen mellan Falun och
Gefle, som, af staten understödd med
låneanslag, nu är färdig till Korsnäs
och har den märkvärdigheten att vara
den första Svenska jernväg, på hvilken
trupper blifvit transporterade, hvilket
skedde i April 185 9, då en
truppstyrka på denna väg gick från Korsnäs till
Gefle. Af kanal-anläggningar inom
provinsen märkas Srömsholms- Kanal (se
denna art.) samt Gagnefs- eller
Gråda-Kanal, mellan Gagnef och Leksand,
börjad 1824.
Provinsen Dalarne utgör i
administrativt hänseende ett län, kalladt Stora
Kopparbergs län, hvilket, bestående af
7 fögderier och 4 domsagor, innefattar
1,830 hela hemman och 846
lägenheter, verk och inrättningar, alltsammans
uppskattadt till 14,128,599 rdr banko
och i statsbidrag erläggande 680,808
rdr samma mynt. Länet har 3 städer,
Falun, Hedemora och Säter, hvilka,
med dertill hörande 16 mantal, äro
uppskattade till 1,15 6,081 rdr bko och
i statsbidrag erlägga 125,487 rdr bko.
Fordom hade hemmansklyfningen i
Dalarne gått så långt, att de små och
spridda jordlotterna omöjligen kunde
ändamålsenligt häfdas, och derföre
började inom detta län 1802
storskiftesdelningen, hvilken sedan oafbrutet
fortgått samt till 1855:års slut kostat
staten allena 573,396 rdr bko, hvaremot
jordegarne till skiftesförrättningarna
bidragit blott med dagsverken, hvilka
dock för de hittills skiftade socknarna
kunna uppskattas till ett värde af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
