Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christineforss - Christinehamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Christineforss i Wärmland. Se
Kristineforss.
Christinehamn. Uppstad i
Wärmland, 28 mil från Stockholm, 41/, mil
öster från Carlstad, vid Warnans och
Löt-elfvens utlopp i Wenern, fordom
en bekant marknads- och lastageplats,
i synnerhet för Yestgötarne, och kallad
Warnums eller Warnhems hamn. Här
höllos årligen marknader Tjugondedag
Jul och vid Mattsmessan. Stället
kallades äfven Bro, sannolikt efter de
kaf-velbroar, som till de trafikerandes
beqvämlighet blifvit lagda Öfver den
mosse, som då fanus härstädes. Här lät
hertig Carl anlägga Bro gård eller så
kallade hertigsäte, der han ofta
vistades (se Bro hertigsäte). Det var
riks-drotset Gabriel Oxenstjerna, som,
ned-säud till Wärmland af anledning,
hvilken omtalas i nyssnämda artikel, beslöt
att föreslå regeringen att härstädes
anlägga en stad. Detta bifölls, och
redan i Mars månad följande året
utstakade riksskattmästaren Bengt
Gabrielsson Oxenstjerna och landshöfdingen
Stake platsen för den nya stadeu, som
den 29 Oktober 1642 fick sina
privilegier och namnet Christinehamn. Dess
vapen blef ett fartyg eller s. k. »bojort»
för fulla segel. Under första
århundradet af sin tillvaro förskonades
stadeu för svårare olvckor, om man
un-dantager en i Juni månad 1663
inträffad öfversvämning, som härledde sig
från ett ymnigt regn, förstörde broar
och dammar samt ryckte med sig
hamrar, qvarnar och sågar. Under detta
sitt första sekel såg staden inom sina
murar Carl XII, som här för sista
gången träffade sin syster Ulrika Eleonora
och i Mars 17 18 med egen lifsfara
räddade sin mest älskade systers son,
den unga hertig Carl Fredrik af
Hollstein, från att drunkna. Ar 1742
firade staden med glädje en jubelfest till
ininne af sin grundläggning; men
redan 1 777 ödelades den af en eldsvåda;
en olyckshändelse, som sedermera
inträffat tre gånger, nämligen åren 1804,
1811 och 1812. Sedan dess har
staden varit förskonad för vidare olvckor.
Christinehamns stad är anlagd i
form af en rektangel, hvars längd
utgör 1,100 alnar, raeda^ bredde^
uppgår till vid pass 900. Öfver– Wai%an
och Löt-elfveu leda broar, och ifrån
hamnen i Warnums-viken är sedan år
1849 en segelränna uppmuddrad till
staden, hvilken till den äudan undfått
ett lån om 24,000 rdr banko. Bland
byggnader märkas stadens nya kyrka,
uppförd i stället för Warnums gamla
träkyrka, som vid stadens anläggning
hitflvttades och ombonades; den nva
kyrkan, af sten, uppförd efter ritning
af professor Brunius, blef färdig i
September 1857 och anses kosta omkring
250,000 rdr rmt. Vidare: Rådhuset,
uppfördt efter 1777, Theatern,
Assem-bléehuset och det s. k. Nilssonska
Ar-hetshuset, beläget öfver källrarna under
Bro fordna hertigsäte. Detta hus
inköptes 1828 för Nilssonska
donationsmedlen. Samma välgörare åt
Christinehamn lade genom testamente äfvenledes
grunden till den s. k. Nilssonska
Fattigskolan, som besökes af vid pass 200
barn, medan 32 flickor i en särskild
flickskola erhålla undervisning i
handaslöjder. Staden har derjemte ett lägre
elementarläroverk, besökt af omkring
50 lärjungar. — En annan stadens
välgörare bör äfvenledes här
ihogkom-mas, nämligen herr S. Laurentz, som
år 1858 på egen bekostnad anlagt en
vattenledning.
Handel, handtverkerier och sjöfart
äro Christinehamns förnämsta
näringsfång; men derjemte har staden
ansenlig inkomst af den i Mars hvarje
ålder hållna stora s. k.
Fastings-marknaden, vid hvilken tackjernspriserua
bestämmas och stora köpslut om så väl
tack- och slångjern som trävaror
uppgöras. Den egentliga handeln i staden
drifves med tackjern, årligen omkring
90,000 sk® från Carlskoga, Nora och
Fernebo bergslager; denna jernqvantitet
afsättes till bruken i vestra delen af
Wärmland och på Dal. Derjemte
af-yttras spannmål från omkringliggande
trakten samt Vestergötland och Nerike
till Dalarne. Sill och saltsjöfisk
hemtas från Norge. Handelns liflighet har
på de sednare åren höjt sig till följd
af de lättade kommunikationerna
genom segelrännans uppmuddring och
anläggningen af jernvägen till Sjöändans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
