Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christherg, eller Krigsberg - Christdala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Christberg, såsom man finner af bref
och tingsprotokoller af åren 1461 och
1479, utgör för närvarande ett
konsistorielt pastorat af 3:dje klassen uti
Gullbergs och Bobergs kontrakt af
Linköpings stift. Kyrkan, byggd tätt
intill Borens strand, är en gammal
stenkyrka, hvars chor 1725 tillbyggdes af
brukspatron Gabriel Bergenstråle;
slägterna Bergenstråle, Skytte och
Tiger-klou hafva sina grafvar i kyrkan, der
dessutom kapitenen »vid Ostgöta» Pär
Garp i i 11 Kalsby och hans fru Maria
Musla hvila. Från katholska tiden
finnes ett rökelsekar af messing i behåll.
— Af fornlemningar nämnas qvarlefvor
efter befästningar å Borgölsberget nära
Litsqvarn och en stensättning å en
kulle vid Olivehult. Många hemman
och lägenheter omnämnas i handlingar
från katholska tiden; år 1382 dömdes
t. ex. konungsdom mellan biskopen i
Linköping och konungens fogde
angående räntorna af omkring 80 olika bol
här och i kringliggande delar af
skogsbygden. Ungefär vid samma tid synes
biskopen här hafva innehaft en gård
och tvänne kloster tillsammans 2
gårdar inom Aska och Gullbergs härader.
På 10 00-talet hade en del kommit
under Norrby, annat under Ulfåsa eller
till adliga gods inom socknen; men en
del återkallades vid reduktionen, och
en ej ringa del hade förblifvit krono
och skatte. — Bland gods och
egendomar i socknen märkas: Olivehult,
fordom Hult, — Qvarn, Elgmyra,
Nordsjö, Carlströms bruk, m. fi. — Adress:
Linköping.
Christdala. Socken i Tunaläns
härad af Kalmar län, n. v. från
Oscarshamn, vid sjön Humlen och Wibo-ån,
har en areal af 47,396 tunnland,
bestående af bergiga, steniga och
skogbevuxna höjder, med derimellan
liggande större och smärre sjöar, hvilka
sistnämda, tillika med kärren, uppgå till
en areal af 4,880 tunnland. Hvarifrån
socknens namn härledes, är svårt att
uppgifva; den gamla kyrkan var
belägen i en af ekar beskuggad vacker dal,
hvari man vill söka anledningen till
namnet »de Christnas dal»; andra
härleda namnet från något krig, ehuru
sägnen icke vet att omtala något
sådant af någon vigt. Socknens
hufvudnäring är icke åkerbruk, emedan berg,’
sten och vatten hindra odlingar; men.
icke desto mindre bearbetas den
oländiga marken, och de vattensjuka
dälderna utdikas med mycken ihärdighet.
Boskapsskötsel och skogsbruk äro
huf-vuduäringarne; socknen har tillika
sågar; men skogarna äro redan ansenligt
medtagna. Nästan alla sjöar innehålla
jernmalm, och i socknen finnes (vid
Malghult) ett rikt kalklager, inmutadt
af egarne till Hagelsnnn och Storebro.
Socknen består af 37% förmedl.
mantal och beboddes 1810 af 2,267, 1840
af 2,500 och 1 856 af 3,9 95 invånare.
— Ch ristdala utgör ett konsistorielt
pastorat af 3:dje klassen i Tuna läns
och Sevedes kontrakt af Linköpings
stift. Den gamla kyrkan, af trä, låg,
som ofvan sades, dystert och skuggrikt
i en dal; hennes byggnadsår är okändt;
men målningarne och bildhuggeriet
tillkännagifva hennes katholska ursprung.
Nya kyrkan uppfördes af sten 17 90
eller 17 92, ett stycke norr om den
gamla. — I socknen ligga säteriet
Hägersrum och Bràhult eller Bråbygden,
nu rusthåll, fordom bestående af 12
hela hemman och tillhörigt slägten
Sa-belschjöld, men reduceradt från denna
slägt. I socknen ligger derjemte ett
halft mantal Qvarngården, hvilket i
162 år varit ansedt som skatte, men
184 0 förklarades för krono och måste
lösas af egaren. — Vid Christdala
kyrka hålles årligen marknad i början af
November månad. — Christdalabon är,
liksom Småländningen i allmänhet, lätt
till kropp och sinne, arbetsam, ihärdig,
förslagen, men ock envis, snart
uppretad och hämdgirig, om han blir
förfördelad. Nästan hvar och en kan något
handtverk. Män och qvinnor deltaga
i samma arbete. Den mörka årstiden
spinna äfven männerna aftnar och
morgnar, och om dagen äro qvinnorna med
dem åt skogen. Männernas klädedrägt
är jacka, eller kort röck, långbyxor,
och då det skall vara väl — stöflor.
Qvinnorna visa sig aldrig i samqväm
utan silkeskläden och klädningar af
köpetyg. Sparsam hvardagslefnad ger
tillgång till detta öfverflöd. Större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
