Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Charlottenlund, fordom Snårestad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skänkt till excellens De la Gardie.
Men den förnämsta dyrbarheten inom
Cliarlottenlunds murar är dock Gustaf
III:s byst i marmor af Sergel. — En
stainpsamling, eu mindre myntsamliug
samt åtskilliga af de kuriositeter, som
fordom tillhört Löberöds-samliiigarna,
finnas nu här.
Vid södra sidan af Snårestad
kyrko-mur ligger en ansenlig hög,
»Kyrkohögen» kallad, om hvilken folktraditionen
har följande att berätta. Tvänne
jättar, Kämpe och Sigurd Snåren-Sven,
träffades en gång pä denna plats och
råkade i tvist, hvarpå snart följde ett
envig. Süåren bet i gräset och blef
högsatt. der han stupat, men erhöll
dymedelst den hedern att få sitt minne
bevaradt uti socknens och bvns namn.
Sedermera uppbyggdes en kyrka invid
högen; men det oaktadt togo trollen
den i besittning. En dag gick en
bonddräng och plöjde utmed Kyrkohögen
och fann der lidande en sönderslagen
grissla. Han stannade, hopsatte
griss-lan och lade den åter på högen. Då
han återkom, var grisslau försvunnen;
men fjerdedelen af en pannkaka stod
på dess plats. Drängen lät sig väl
smaka och bjöd äfven »plogköringen»;
men denne vägrade att äta och blef då
strax som »forstyrret». — Eu liknande
historia omtalas om Tullahögen i
Nöb-belöf samt om Helleberga - backe vid
Sinclairsholm.
Trollen i Kyrkohöoren hade mvcken
boskap, som om sommaren gick på
marken tillsammans med Snårestad
by-hjord och vaktades af samma herde.
Då turen kom till trolleu att skaffa
»vannaherde» (den, som skulle vattna
boskapen), så gick byherden till högen
och klappade på den och sade:
»Snäcka, du skall skaffa vannaherde i dag»,
och strax koin ut ur högen en stor
svart hund. Byherdens årslön hemtade
han alltid en gång om året på en viss
sten i kyrkoinureu, der trollen lagt den.
Mot slutet af 1600-talet blef en piga
bergtagen, som tjenade i den strax
invid liggande. Hofgården. Hon haje or»
aftonen sjungit Ella-visdn, och derföre
hade trollen makt med henne. Natten
tillbragte hon hos trollen; men om
mor-gonen, då byherden skulle gå upp och
ringa »Mavrcklockan», fann ban henne
liggande uppe på högen, och var hou
sedau eu lång tid nästan som tokig.
Först då man från Dvbeck hemtat en
Ellaskål [1] och gifvit henne att dricka
af den, koin hon till sig, dag efter
dag.
Nu mer hafva trollen dött ut uti
Snårestad; man känner till och med
det sista trollets ömkliga slut. Detta
troll var en gammal qvinna, som länge
öfverlefde hela familjen och sysselsatte
sig med att spinna för bönderna. En
dag hade gumman varit inne hos en
byqvinna och afleranat spånad.
Qvinnan bjöd henne mat; men hon sade sig
icke hafva tid att äta, emedan åskan
började att gå. Byqvinnan sökte väl
att öfvertala henne; meu trollgumman
hade mvcket brådtom att komma hem.
Hon hann dock ej längre än till en
bäck, utmed hvilken hon träffades af
åskan; och sedan har man icke hört
omtalas troll i Kyrkohögen.
På Charlottenlunds egor, nära
landsvägen mellan Ystad och Malmö, stodo
några höga stenar i afläng fyrkant;
platsen kallades »Disas Th i rig», emedan
en jungfru Disa der fordom skulle hafva
hållit thing. En stendyss i Suårestads
socken vid Murbräcksledet kallades
Disas slott. En stor sten hvilar der på
tre mindre, och på den öfra sades
jungfrun brukat naken sitta och kamma sitt
långa gyllene hår. Nu kallas denna
sten »Höga-sten». En inspektor föll en
gång på det orädet att spränga den ;
men den, som antände krutet, dödades,
och de andra deltagarna blefvo mer
eller mindre sjuka.
Nära stranden är en backe med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
