Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
statsmakten förmådde, särskildt när det gällde de nya och mer
sammansatta förhållanden som utvecklade sig i städerna, ej nå fram till
och ledande ingripa i ordnandet af de enskildes lefnadsvillkor. Det låg
ock i medeltidens anda, att man ej sträfvade efter några allmänna
mänskliga rättigheter, utan att man i stället sökte förvärfva privilegier
för den stad eller ort där man bodde eller ännu hellre för den sociala
grupp som man tillhörde. Som en följd af den behärskande ställning
som under medeltiden tillkom de religiösa och kyrkliga intressena
samt af den ledaremakt som kyrkan i kulturellt hänseende innehade,
fingo dessa korporationer alla en mer eller mindre stark religiös och
kyrklig prägel, hur olika syften som de än i öfrigt kunde äga eller
efter hand med sig förena.1 De hade vanligen ett helgon till
skyddspatron och, under det att den enskilde ej kunde ha råd att annat än
undantagsvis bekosta några kyrkliga ceremonier, köllo dessa
föreningar vaxljus brinnande i stadens kyrkor vid alla de stora högtiderna,
anordnade processioner och andliga skådespel, som lände kyrkan och
staden till ära, och läto läsa själamässor efter aflidna medlemmar. De
verkade sålunda på många olika sätt kraftigt för sina medlemmars
eviga välfärd. 1 2
I sådana städer där ett allmänt köpmansgille tidigt tagit
ledningen af stadens handel och industri hade äfven handtverkarna i detta
en naturlig föreningspunkt. Men det är egentligen endast i de
flandriska och nordfranska städerna som man ser köpmansgillet spela en
dylik banbrytande och omfattande roll. Och äfven där ledde den
alltjämt fortgående sociala differentieringen snart därhän, att den egentliga
handelns målsmän, de stora köpmännen, genom rikedom och större och
vidare intressen allt för mycket höjde sig öfver handtverkens enklare
utöfvare för att de länge skulle vilja tillåta dessa att vara med i sina
korporationer.3
Det var helt naturligt och i full öfverensstämmelse med tidens
anda och kraf, att hvarandra närstående handtverkare i en stad, när de
därtill kände sig tillräckligt många, sammanslöto sig till föreningar
1 [Jfr Keutgen ÄZ 172: »ein Yerein ohne religiöse Fundierung war in jenen
Zeiten schlechterdings undenkbar.»]
2 Ashley II2 138 kallar gillena co-operative chantries.
3 [Ofvan 36 ffl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
