Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som erkänsla härför skola skomakarna genom sin mästare årligen
betala ärkebiskopen i Magdeburg två talenter.
Det är en betydande ställning och en hög grad af själfstyrelse som
skomakarna i Magdeburg, att döma efter detta skrå, redan på
1100-talet uppnått. Skråtvång är där infördt. De äga rätt att fritt välja
sin mästare. Och äfven andra handtverkare synas varit på liknande
sätt förenade i fria ämbeten.
En följande ärkebiskop, Ludolf, ger 1197 ett skrå åt sköld- och
sadelmakarna funio clipeatorum), hvari stadgas, att ingeu som ej
upptagits i deras lag må få utöfva yrket.1
Under 1200-talets första hälft infördes äfven i Magdeburg
rådsinstitutionen. Det blir då rådet, som utfärdar skrån för handtverkarna.
Ett sådant finnes bevaradt för svärdsfejarna af 1244. Något
skråtvång omnämnes ej för dem, men det stadgas, att de beslut, som de
fatta vid sina sammanträden (morgonspråk), skola äga bindande kraft
för alla. Af den inträdesafgift, som där stadgas, skall en del gå till
rådet att användas till stadens bästa.2
Under senare delen af 1200-talet få ämbetena del i stadsstyrelsen.
1281 räknas klädeshandlarna, skinnarna, skomakarna, garfvarna och
linnehandlarna som de fem stora inninge, hvilkas mästare jämte
rådmännen utställa urkunder och underteckna fördrag.3
Från Rouen har man uppgiften4, att Henrik 1 af England (1100
—1135) tillåtit skomakarna och skoflickarna (cordew anar iis et
corvesariis) därstädes att behålla sitt handtverksgille på häfdvunnet
sätt. Äfven från Henrik II (något af åren 1170-89) har man kvar
ett dylikt bekräftelsebref5, hvari han åt garfvarna på grund af de
tjänster de gjort honom stadfäster deras gille (gilda) med alla dess
rättigheter och sedvänjor. Särskildt påbjuder lian. att ingen må
garfvaryrket i Rouen och dess omnejd (nec infra leucatam Rothomagi),
1 [Tryckt hos Keutgen 355.] Hegel II 441; [Keutgen ÅZ 206 t ]
2 Hegel a. st.
3 j^egel II 4:42.
* Finnes hos Du Cange under ordet dessutom aftryckt ho» Ebi - >-;
166 n 3 Jfr E. Martin Saint-Léon His méLers
le!origL jus^äleur suppression en 179H^iS1887)58, L^eub
5 Tr. hosFAGNiEZ I 89. Egidrns, som namnes som vittne, vai biskop Evreu
1170-1189.
Rouen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
