Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfvervakande myndighet erhåller här en utsträckning, som har endast
få motstycken och hvilken, förefaller det, borde verkat oerhördt tryckande
och fullständigt förlamat all enskild företagsamhet. Förhållandet mellan
företagarens vinst, handtverkarens lön och varans pris fastställes i
noggranna procenttal.1 En viss vara får endast säljas på en bestämd ort,
på en bestämd veckodag å bestämda tider och till bestämdt pris. Allt
material inköpes af korporationen, som sedan fördelar det efter
fastställda regler. En mängd ämbetsmän ha att bevaka statens intressen,
och hvarje lagöfverträdelse straffas strängt med böter, konfiskering,
förvisning, spöslitning, hårets och skäggets afrakande eller handens
af-huggande. Prefektens bok, sådan den nu finnes bevarad, upptager
endast stadgar för ett tjugutal korporationer, bland dem guldsmeder,
sadelmakare, skinnare och garfvare, slaktare samt bagare. Viktiga
yrkesidkare, såsom skräddare, smeder, tunnbindare m. fl., nämnas ej,
andra, sasom skomakare, endast i förbigående. Något större mått af
själfstyrelse synas dessa korporationer ej ha ägt. Endast för skrifvarna
(tabularii) finnes ett gesälb- eller lärlingsväsen2 och en pröfning för
inträde antydda. Hvilken ställning slafarbetet intog är mycket oklart.
Ej ens guldsmedernas korporation var dock stängd för ofria, ehuru för
dem gällde strängare straffbestämmelser. Föreståndaren kallas oftast
ex ar k, men äfven flera andra benämningar användas.
När en så utbildad handtverksorganisation ännu på 900-talet fanns
kvar i lifaktigt skick i Konstantinopel, finnes rätt stor sannolikhet för
att äfven i Italien, åtminstone i de delar, som stodo under byzantinskt
inflytande, liknande korporationer-kunnat hålla sig kvar, om ock med
långt svagare lif. Handtverksförhållandena därstädes under den äldre
medeltiden äro föga undersökta, men uppgifter om förekomsten af
handt-verksföreningar saknas ej alldeles. Sålunda anföra såpsjudarna i
Neapel under Gregorius den stores pontifikat (590—604) klagomål öfvér
att deras korporation (eorum corpori) betungats med nya pålagor och
att palatinen gjort anspråk på att för egen räkning få uppbära de
1 Bagarna skola sålunda sälja brödet till ett pris som motsvarar sammanlagda
summan af: 1) inköpspriset för spannmålen, som kommit till användning, 2) 17 %
därtill sasom utgörande de beräknade omkostnaderna för malning, arbetslöner m. m.,
oeh slutligen 3) 4 % i nettoförtjänst.
Dessa underordnade skrifvare skola i lön erhålla 8y3 % af betalningen för arbete,
som af dem utförts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
