- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
98

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hans på halsen också — och det är di fäll inte så
angelägna om.

— Om jag vill ha’ Johan, så kan du vara lugn
för att jag tar honom också! — svarade Lotta bestämdt,

i det hon gick henne närmare ännu — far och mor får #
säga hvad di tycker.

— Ar du så säker på att han vill ha’ dej då?

— frågade Fia hastigt, i det hon drog upp
ögonbrynen och såg på henne med en skarp och
genomträngande blick.

— Ahja, inte tänker jag att han lär säga nej, i
fall han ser att det kan gå för sig! — svarade Lotta
spotskt.

— Nej, men far din, han säger nog nej, han, —
fortsatte Fia, i det hon tittade åt kammaren, hvarifrån
man nu hörde harklingar och stönande ljud af en
vaknande, — och då fins det bara ett sätt för dig att få
din vilja fram, inte annat jag kan se.

— Och hvad är det för sätt då?

— Jo, det är — — ja, det ska’ jag säga dig
sedan, för nu hör jag far din komma, och då är det
väl bäst att jag går sta’ och väcker Maja och karlarne,
annars blir han fäll inte god te’ tas med der nere vid
timotejen!

— Ah du kan gerna säga’t — inföll Lotta, —
för ännu har han inte stöflarna på sig, hör jag! Hvad
skulle det vara för sätt då? -

Fia hade redan hunnit fram till dörren och stod
just färdig att lägga handen på klinkan; men hon tog
bort den igen, gick fram tiM Lotta som stod mellan
bordet och spisen, vände henne hastigt åt den sidan
der vaggan stod, pekade på den sofvande gossen, och
sade med ett halft spefullt, halft elakt småskratt i det
hon sänkte rösten till en hviskning:

— Jo, att du skaffar dig en töcken der en, och
lagar så att Johan är far åt’en, och det lär fäll inte
Vara någon konst, tänker jag!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free