Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppskof med regementenas marsch, prinsen ser fundersam
ut, sådant skrifver man mig från Örebro! Är det nu
åter någon förändring?» fortsätter han. »Hafva ryssarne fatt
stryk, eller slutligen, har min lille skallige jude (Thomton)
varit framme och gjort något dumt streck? På någon af
dessa frågor anhåller jag ödmjukligen om svar... Men
nu kan du vara mätt på mitt griffonage; jag har frälsat
min själ, och hvad jag sagt dig, det ville jag säga prinsen
ord för ord, om han frågade mig. Det kunde hända, att
han tog mig för en skräflare, men äfven det kan
förekom-mas, om han ville gifva mig en brigad. Jag tror den
skulle bli så bra förd som de flesta, ty, om jag duger till
någonting, är det till militär. Civil ämbetsman har jag
blifvit par hasard. Också kommer jag aldrig att utmärka
mig på den vägen, ty jag har för litet kunskaper och måste
lita för ofta på min skrifvare.»
Den 5 augusti öfversänder Rosen en promemoria
rörande det penningbidrag af stadens köpmän, hvarpå man
kunde räkna. Men då borde man också agera lojalt, eljest
skulle tusan en annan gäng be dem om något! Nu hade
Rosen emellertid satt en spirit i köpmännen, som
förmodligen aldrig tillförne varit hos dem. Ännu hade Cathcart
inte kommit — ett ök för öfrigt, som med Thornton och
Rehausen bildade en otäck trio. »För vårt fattiga Sverige»,
utropar han härpå, »för prinsens skull, ställ i Guds namn
till något rusk! Utan krigsbegebenheiten, som förena, som
lyfta nationen, blifva vi uslingar och rof för allt det onda,
som finnes upptecknadt i världens annaler. Jag tycker,
hvad herrar jakobiner och franska rackare nu skola glädjas!
Usch, när jag tänker därpå, ryser det uti mig!... För oro
har jag, vid Gud, på fem dygn ej sofvit någon natt en blund
utan underhållit kroppens hvila på det sätt, att jag blundar
litet efter middagen. Jag tror, jag börjar på att supa! Man
skall vara full eller galen för att stå ut med detta!... Söta
du, trösta mig med något! Jag är barnsligt ledsen och
hopfallen som en trasa.» Ett fasligt fall utföre, ansåg han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
