- Project Runeberg -  Valda noveller /
270

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kleopatra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•<I i »ttfijEgrwfi

_PAUL HEYSE

tat mot sitt eget liv. Då hon, värdinnan, på
morgonen ej förnummit något ljud från henne, hade hon
gått till hennes dörr och knackat på, därför att saken
förefallit henne kuslig. Slutligen hade man måst
spränga låset och då funnit henne ligga påklädd,
utsträckt på soffan med snörlivet öppet, översköljd av
blod från flera sår, som hon med en liten kniv tillfogat
sig under vänstra bröstet. Andats hade hon ännu, men
mycket svagt, och ögonen voro slutna. Värden hade
ögonblickligen skyndat till en läkare, men hon till mig,
för att jag skulle komma och själv se jämmern. Jag
behöver inte beskriva för dig de känslor, med vilka
jag skyndade dit. Jag fann läkaren redan sysselsatt
med att undersöka såren, som han förklarade för
obetydliga, emedan de ädlare delarna blivit oskadade.
Blott den starka blodförlusten hade kunnat bli
dödande, om hjälpen kommit ett par timmar senare.
Ännu medan jag var kvar, kom hon ett ögonblick åter
till sans. Då hon såg mig vid sängen, antog hennes
ansikte ett outsägligt rörande uttryck av ångest och
rädsla, som om hon fruktat att få bannor. Jag
viskade henne i örat alla de smekande ord, mitt hjärta
ingav mig. Då log hon och tillslöt åter ögonen. Huru
skön var hon icke då!. . .

Archibald tystnade och tryckte ansiktet i båda
händerna. Även hans vän hade stött huvudet mot
handen, och så sutto de en stund bortvända från
varandra vid marmorbordet, och det var, som om ingen
av dem kunnat förmå sig till att åter betrakta det
sorgsna ansiktet i nischen, som vid alla dessa ord hade lett
stumt och stelt för sig själv.

Slutligen ryckte Archibald upp sig ur sitt grubbel,
i 270 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free