Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rum, fullt av barn, där alla sysslor skola utföras. För
övrigt trivs han icke illa hos sina nye kamrater. Han
känner sig hemma med dem, känner sig icke nedtryckt
här som i Klara. Men samtidigt känner han sig förnedrad,
utstött. Han undviker sina forna kamrater, går bakgator
för att slippa möta dem och slippa höra hånet över
att han nu går i »busskolan».
Senare fick han åter flytta upp på skolans samhällsstege.
Han sattes i ett enskilt läroverk, Stockholms
Lyceum, där en hel mängd högadlige ynglingar gingo. Där
nyttjades ej blott tidsenliga och humana undervisningsmetoder.
Där rådde överhuvud en långt mer modern
och frisinnad anda än i statens dåtida skolor. Skolans
rektor, Bohman, förstod att vinna respekt med andra
medel än med käppen. En gång t. ex., då de fina ynglingarne
bråkade, fick han dem tysta genom att berätta hur
Demosthenes näpste det ohörsamma folket i Athen. Den
unge Strindberg kände sitt skönhetssinne tilltalat av
adelsgossarnes fina ansikten och vackra kläder. Han kastade
nu som förr vid Drottningholm en beundrande blick in
i den högsta klassens liv men ville ändock icke riktigt dit.
Samtidigt kände han ock, att han i sin begåvning ägde
något, som kunde göra honom jämställd med de förnäma.
Naturligtvis var han icke dum i skolan. Han led
tvärtom över att skolkursen skred för långsamt fram i
förhållande till hans snabba själsliga utveckling. Men hans
nyckfullhet och egensinne hindrade honom från att bli
ett riktigt skolljus. Det hände i Klara skola att han ej
ville svara på en fråga som han gott kunnat besvara;
han tyckte läraren frågade dumt. Han synes med andra
ord haft det sjukliga anlag som på vetenskapligt språk
kallas afasi och på svenska tunghäfta. Till följd därav
hade han under hela sitt liv svårt att lära främmande
språk och kunde aldrig hålla tal.
Han vantrivdes med de formella ämnena såsom matematik,
i den mån den ej var praktiskt nyttig, och med
de klassiska språken. Han upphörde på gymnasiet
egenmäktigt att läsa grekiska och slog sig i stället på levande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
