Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Agoran i Athenai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
hermione.
■Jag kan
Ej tro att min Kallimakos är sådan,
Som du nu skildrat honom, nej! Af ungdom
Och skönhet strålande, blir han helt visst
Den förste ibland ynglingsskaran, som
Till Prytaneion går och ger sitt namn,
När väktarne på Pallas’ borg till vapen
I hornen blåsa. Då förlåter du
Helt visst hans obetänksamhet och yra.
ERIXON.
Min dotter, tala icke mer om honom,
Ty han förtjenar ej de goda tankar
Du hyser om hans sinnelag, och vet:
Han sålt sig åt vår fiende — Philippos !
hermione.
Nej! Nej! Det är ej möjligt! Dock, om så
Det vore, är det ej för sent ännu
Att rädda honom; jag det vill försöka.
KRITON.
Det blir förgäfves, hoppas jag, ty aldrig
Skall han dig ega, om han ock på knä
Om min förlåtelse mig bad. Det är
Mitt sista ord. Ocli nu, Hermione,
Av tiden inne att du vänder åter hem,
Ty solen sina hästar vändt mot vestern,
Och snart det blåser kylig hafsvind från
Peiraieus.
HERMIONE.
Fader, låt mig stanna qvar
En stund, att jag betrakta må den store
Demosthenes! Jag ser att folket nalkas
Hitåt.
(Folk börjar samlas.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
