Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Religionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
Precis så hörde jag orden. Men det är inte sagt
att de läto så för andra. Var och en hör dem näm-
ligen på sitt vis, ty hans ord gå ju icke som bland
oss från tunga till öron utan sväva som tankar, blicka
som blickar, falla som en dagg över blomknoppar i
dagbräckningen.
Och när allt är slut och Han är borta igen, veta
vi icke mer än att solen glittrar som aldrig förr och
att alla blommor vilja öppna sig.
Vad var det vi förnummo? Så mycket förstodo
vi att hans välde icke är slut. Men göt han icke in
i oss en ny tanke: att söka längre än? Mig känns
det som om jag måtte ha drömt en stund, men av
hela drömmen står icke kvar mer än en fin liten
stjärna, nästan för liten att titta på, men nog för en
dröm att samla sig om. Skulle det kunna vara så,
att i den lilla stjärnan bor hela makten och slung-
kraften, och gömmer måhända den på ordet som vi
gny efter?
Lång väg tycks det vara till höga herrar, och
inte få vi alla tid att gå ända till den högste. Mitt
åtagande var icke att ledsaga dessa som dit syfta.
Snarare undrar jag, hur det blev med dem som icke
gingo längre än till fogden, och jag hör flera av mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
