Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Slungaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
mera stramad eller tänjd än den skulle bli, och
normal- och viloläget följaktligen blir ett annat; låt
oss, säger jag, anta det, för att tala materialism, och
låt oss, för att tala metafysik, anta att själen bor
därinnanför och börjar producera sig medelst sin
kropp, så kommer den, genom nämnda åtstramning
eller uttänjelse, ideligen in i orätt spår och slinter vid
allt vad den vill säga eller ta sig för. Vad som steg
ur själen som friskhet, bars fram som trötthet, vad
som föddes som skälmskhet blev spe och listighet.
Och bara för denna muskeln. Och för dess viloläge.
Tänk sen på allt annat som en kännare i människo-
kroppen skulle kunna räkna upp. Kanske finns det
för en sådan som denna svärmodern intet viloläge,
hon måste ständigt gå på och ha något att pilla med,
och muskeln bjuder hennes tankar att kräla och kräla,
slicka och slicka ...
Och alltjämt skulle själen bo därinne och vara
fången och hjälplös som ett stackars barn? Det är
hemskt att tänka på, och man får en känsla som om
man ville rusa på, med det första man kan ha i handen,
för att bryta sig in. Jag kommer att skratta, ty jag
har ibland haft den känslan, när jag tyckt hela folket
och mänskligheten sitta på det sättet inmurad — jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
