Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Slungaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
trevat sig fram över, och det tycker jag skulle kännas
så skönt att veta.
Men först kom solen alltså till skräddaren, och
när smeden så kommer ut och får solen i ögonen,
står redan skräddaren där och tittar på maskrosorna
i ängen och säger: en så grann morgon är det knappt
mer än en gång om året. Det ordet får smeden på
sin tunga, och det första han får se en människa, när
han går bort i byn förbi kyrkan, så skriker han ut
det med en röst som är så lik kajornas, att de lära
sången med detsamma, och för en stund hörs ingen-
ting annat i hela byn än denna flitiga morgonkör...
Där sitter jag som sagt i gräset, och hon som jag
hela tiden talar om, stod där också. Men är nu detta
riktigt verkligt, eller kanske en gammal dröm? Det
är inte värt att vara för säker. Jag var väl så liten,
när jag satt där, om det nu hänt en gång, att det
nog lika bra kunde vara drömt. Dock tror jag inte
jag misstar mig i, att hon höll mig i hand och att vi
gingo upp på vägen och stodo vid hennes trädgårds-
hörna, mitt emot vår, och gingo vidare bortåt gatan
och stodo vid dammen och sågo hennes hylleträd —
ty de hörde till hennes fädernegård — spegla sig i
vattnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
