Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första hjälpen vid olycksfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
814 FÖRSTA HJÄLPEN VID OLYCKSFALL
Silvesters metod.
Efter att först ha hastigt lagt den förolyckade på magen med ett
föremål t. ex. en sammanrullad rock under veka livet i samma läge
med huvudet som vid utandning enligt Schäfers metod — detta
för att trycka ut vatten, som möjligen befinner sig i luftvägarna —
lägges den förolyckade på rygg, och den sammanrullade rocken
lägges under hans skuldror.
Viktigt är vid denna metod att före andningsrörelsernas början
framdraga tungan och fastbinda den medelst en näsduk, ett snöre
eller dylikt kring hakan. I annat fall kan tungan sjunka tillbaka i
svalget och tilltäppa luftstrupens ingång. Tungan fattas bäst med
en näsduk eller annat tunt tyg.
Nu ställer man sig på knä (ett eller båda) bakom den drunknade
och fattar med sina händer hans båda armar strax nedanför
armbågarna, så som figuren utvisar, lyfter dem långsamt upp förbi hans
huvud beskrivande en båge så långt bakåt som möjligt. Därvid
ser man den drunknades bröstkorg betydligt utvidgas, och luft
insuges i lungorna. På detta sätt har man alltså åstadkommit en
konstgjord andning.
Nu övergår man i stället efter ett par sekunder till den konstgjorda
utandningsrörelsen. Därvid för man de utsträckta armarna tillbaka
och trycker dem fast mot bröstkorgen, under det att armarna böjas
i armbågsleden och armbågarna närmas till varandra. Från denna
ställning, som åskådliggöres i vår andra figur, göres sedan direkt
en ny inandningsrörelse liksom första gången.
På detta vis fortsätter man efterhärmande den naturliga andningen
ända till dess man märker, att den drunknade tager verkliga,
självständiga andetag. Man märker detta även på återvändandet av en
frisk ansiktsfärg.
Rörelserna böra ej göras för hastigt och brådskande utan i samma
rytm som en frisk människas andning, d. v. s. 15 å 20 gånger i
minuten eller något saktare. Räkna långsamt vid så väl in- som
utandning 1, 2. .
Man bör icke för snart uppgiva hoppet och förtröttas i detta
»pumpande», ty det har hänt att efter flera timmars skenbart
fruktlösa ansträngningar den drunknade dock slutligen återvänt till livet.
Fördelaktigt är om tvenne personer kunna hjälpas åt vid
givandet av den konstgjorda andningen; de taga då var sin arm och följas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
