Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Njurarnas och urinvägarnas sjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLOD I URINEN, HÄMOGLOBINURI 455
egentliga njursubstansen försvunnit och uppgått i säckens vägg.
Under utvecklingen av denna s. k. hydronefros kan hindret kanske
försvinna, vätskan uttömmer sig för att, om hindret återkommer,
åter ansamla sig. På detta sätt ter sig det hela såsom en svulst.
vilken periodvis försvinner och återkommer. En sådan hydronefros
kan även vara medfödd. En kirurgisk behandling kan måhända i
tidigare stadier medföra återställelse; detsamma gäller om den.
ovan omtalade pyonefrosen.
Blod i urinen, hämoglobinuri
Blod i urinen är alltid ett symtom, som kräver stor
uppmärksamhet, och alltid bör en läkare vid sådana fall ofördröjligen
rådfrågas. Det kan visserligen hända att det vanligen så förskräckande
symtomet ej är så farligt, som man föreställer sig, men ofta kan
det ju vara en allvarsam sjukdom, som ligger till grund för
företeelsen. Mångfaldiga orsaker kunna tänkas till blodfärgning av
urinen. Dels kan ett akut eller kroniskt njurlidande vara grunden
därtill, dels kan mörkfärgningen bero på förtäringen av något
giftigt ämne. Vid flera svårare infektionssjukdomar, t. ex.
scharlakansfeber, svår tyfus, malaria m. m. kan den förekomma. Ofta är
blodfärgningen beroende på att ej blodet såsom normalt övergått i
urinen, utan det i blodkropparna normalt bundna blodfärgämnet,
hämoglobinet, utträtt ur desamma och blivit löst i blodmassan, varpå
det utsöndrats med urinen.
Denna blodavgång kan ibland uppträda i anfall (paroxysmal
hämoglobinuri), oftast föranlett av en förkylning. Anfallen börja
med upprepad gäspning, senare flyktiga smärtor i lederna,
huvudvärk, illamående, kräkningar, frossbrytningar etc. och feber, till
dess under svettning förbältring inträder. Urinen är mörkt brunröd,
ibland nästan »svart». Sådana anfall har den sjuke mest
vintertiden efter en »förkylning», eller en överansträngning, sinnesrörelse
eller dylikt. Efter anfallet visar sig ofta en lätt gulfärgning av
huden, i synnerhet i ansiktet, ibland en släng av »nässelfeber».
Dessa anfall med ett så hotande utseende medföra aldrig livsfara;
under anfallet bör patienten gå till sängs och därjämte bör man
sörja för riklig dryck, som hjälper till att bortskölja de sönderdelade
beståndsdelarna av blodet genom njurarna. Läkaren kan föreskriva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
