Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjukdomar i ämnesomsättningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400 ÄMNESOMSAÄATTNINGENS SJUKDOMAR
den genom inverkan av saften från bukspottskörteln, varvid en riklig
mängd druvsocker bildas av stärkelsen. Redan i magsäcken
upptages en del av stärkelsens omvandlingsprodukter; den största delen
dock i saftmassan genom portådern från tarmen.
Det organismen med födan tillförda sockret förbrukas; om
tillförseln därav överstiger behovet för tillfället, magasineras det dels
i förändrad form såsom s. k. glykogen, dels omvandlas det till fett.
Glykogenet finnes huvudsakligen i levern och musklerna; det
uppstår dock även av äggvileämnen. Vid hunger och ännu hastigare
vid ansträngande kroppsrörelser försvinner glykogenet ur organen
och fortare ur levern än ur musklerna.
Människans blod innehåller alltid socker i mängd av 0.1—0.15
proc., alllid i form av druvsocker; denna mängd är nästan konstant
med endast mycket obetydliga växlingar och är beroende av den
föda, som njutes. Om till föl;d av arbete eller värmealstring ett
sjunkande av blodets sockerhalt äger rum, så avgiver levern äter en del
av sill glykogen till blodet i form av socker.
Sockrels öde i kroppen är, så vida det ej magasineras såsom
glykogen och fett, att i vävnaderna förbrännas till kolsyra och
vatten. Med den normala urinen ulsöndras så gott som intet socker.
Socker i urinen är således alltid ett sjukdomstecken; endast vid
förtäring av ansenligt stora mängder socker, 100 gram eller mera, kan
under de närmast följande timmarna en sådan mängd socker
avsöndras med urinen, att de med enklare medel kunna därstädes påvisas.
Vid ganska många sjukliga rubbningar iakttager man en
övergående sockerutsöndring i urinen (glykosuri), t. ex. vid yttre skador
å huvudet, vid hjärnblödningar, kolera, kolosförgiftning m. m. Denna
sockerulsöndring är dock ingen självständig sjukdom, utan
försvinner med orsaken, varför den har en helt annan betydelse än
den sjukdom, som vi nu skola beskriva.
Med sockersjuka i egentlig mening (diabetes mellitus) betecknar
man en kronisk sjukdom, som består däri, att organismen icke mera
har förmåga att i samma mån som den friska tillgodogöra sig och
förbruka sockret. En svårare och en lättare form av sjukdomen
kunna urskiljas; vid den lätta formen uppträder sockret i urinen
blott efter förtärandet av kolhydrat (stärkelsehaltiga födoämnen),
då däremot vid den svåra formen urinen är oavbrutet sockerhaltig
såväl efter njutandet av stärkelsehaltiga födoämnen och socker som
vid ren kölldiet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
