Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade gm 11 hår, livliga blå ögon, vackert ansikte, ja, det
hade sagts om honom, att han var den ståtligaste
karlen på Tjusts kompani. Godsägaren talade med
befäl-havande officeren. Fagerberg fick därpå stiga ur ledet
och följa herremannen till slottet, där han efter någon
tid avancerade till betjänt. Allteftersom han lärde sig
förstå språket och satte sig in i sina göromål steg han
i husbondefolkets ynnest.
Sommar gick, höst kom, och därpå följde en vinter
så sträng, att han aldrig förut känt på maken. Oro
gnagde, och längtan tärde vid tanken på fosterland och
hem. Flykt syntes omöjlig, men alltid kunde han ju,
när tillfälle gavs, göra ett försök. Dagarna blevo
emellertid ljusare och längre, dagsmejan tärde på snön, köld
knäppte till om nätterna, skarsnön bar och alla sjöar
lågo spegelblanka. Då begav sig slottsherrn ofta med
sin livjägare på jakt. Fagerberg följde alltid med.
Han bar matsäcken. En dag i mars sökte man sig ut
till Ladoga. Där var glanskis och vind från land. När
skridskorna skulle på, vände Fagerberg sina bakfram.
Jägaren skrattade och hjälpte honom att få dem rätt.
Nu skulle man till att åka. Fagerberg kunde knappast
stå på skridskorna, han vacklade och höll på att falla.
Vinden tog fatt och förde honom utåt. Ryssarna
skrattade, så att de rakt kunde gå åt. När nu den stackars
svensken kommit på drygt bösshålls avstånd och
tycktes vänta, att man skulle komma honom till bistånd,
satte han helt oförmodat rask fart utåt. I hela Västrum
fanns ej hans like, då det gällde att åka skridsko, och
nu flög han framåt som en fiskmås över solblank fjärd.
Skott smällde utan att träffa. I sydväst skymtade en
stad och i väster en snötäckt strand, som han följde
några mil. Därpå vidtog ett oöverskådligt isfält.
Vinden friskade i, och flyktingen framdrevs så hastigt, att
han ej tordes taga ett enda skritt av fruktan att störta
omkull. En oändlighet av blänkande is och klarblå
himmel mötte överallt hans blick. Han var den enda
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
