Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Stackars pappa!» fortfor Ruth sakta, »du
var icke lycklig du heller! Hvad var det som
tärde dig så? Jag törs ej göra denna fråga på
allvar, men jag anar svaret, och jag känner att
vi förstå hvarandra!» Hon sträckte sina båda
armar mot porträttet och sjönk sedan samman
i den stora stolen, gömmande ansigtet i sina
händer.
Hade fadrens ande kunnat meddela sig med
dottren, skulle Ruth otvifvelaktigt fått veta att
han mången gång i lifstiden, just i detta samma
gamla bibliotek, ganska allvarligt öfvertänkt
sanningen af den vise Salom os ord: »en trätosam
qvinna är såsom ett beständigt drypande», endast
med den skilnad att den stackars baronen deruti
velat innefatta äfven de ängsligt käxande och
ständigt förmanande fruarna. Liksom vattendroppen,
när den jemt faller på samma fläck, i tidens
längd kan urholka den hårda stenen, så hade
äfven otrefnaden i hemmet småningom tärt på
hans helsa och steg för steg fört honom till
grafven.
Men de döda förråda icke sina
hemligheter. I det tysta biblioteket hördes blott det
gamla väggurets dofva knäppningar och
emellanåt från förmaket utanför ljudet af
friherrinnans och doktorns samtalande röster, åtföljdt
af ett svagt rasslande med kaffekoppar och
thé-skedar.
Dagern sjönk alltmera, skuggorna mellan
bokskåpen blefvo allt djupare, och utan att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
