Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Arbetsavtal och kollektivavtal - 5. Kollektivavtalens giltighetstid och uppsägningstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
mindre än 26,6 % gåvos en varaktighet av ända till fyra år
och däröver. Detta torde ha varit en direkt följd av den
depression, som drabbade fackföreningsrörelsen efter stor-
strejken år 1909 och höll sig vid makt till och med år
1913. Redan år 1914, då fackföreningsrörelsen hade börjat
återhämta sina krafter, ägde en förskjutning rum till förmån
för kravet på kortare avtalsperioder. Före år 1909 hade det
största antalet avtal givits en giltighetstid av från och med
två till och med tre år.
Från och med 1923, då det allmänna prisläget började sta-
biliseras, har en tendens till en utsträckning av avtalstiden
förmärkts. I flertalet fall har avtalstiden likväl begränsats
till ett å två år.
Uppsägningstiden har i regel fastställts till tre måna-
der. Enligt landsorganisationens statistik, som endast omfat-
tar de avtal, vilka avslutats av till landsorganisationen an-
slutna förbund eller deras underavdelningar, hade för de
avtal, vilka voro gällande år 1932, uppsägningstiden fast-
ställts sålunda:
Uppsägningstid .. i mån. 2 mån. 3 mån. 4 mån. 6 mån. Obest.
Antal avtal ....... 428 2,067 4,211 79 74 160
Antal arbetare .. 30,146 95,686 424,803 5,578 10,075 3,698
I den syndikalistiska agitationen mot den s. k. reformis-
tiska fackföreningsrörelsen har avtalstidens längd och upp-
sägningstiden alltid spelat en stor roll. Syndikalisterna
kunde ju egentligen icke vända sig mot kollektivavtalet som
sådant, efter som även deras fackföreningsverksamhet gick
ut på att förmå arbetsgivarne att medverka till en kollektiv
reglering av arbetsvillkoren. Men de önskade, att de över-
enskommelser, som träffades med arbetsgivarne, skulle
när som helst kunna annulleras och ersättas med nya
sådana, vilket skulle göra det möjligt för arbetarne att
utnyttja varje chance, som högkonjunkturen kunde erbjuda.
Syndikalisterna myntade med tanke därpå uttrycket "er-
kända arbetsvillkor”. De förbisågo emellertid, att ett sådant
avtalsväsende även kan vara förenat med olägenheter för
arbetarne, eftersom det utan tvivel gör det möjligt för ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
