Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Spegel som Episk-Didaktisk skald och som Psalmförfattare - 13. Guds Werk och Hwila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haquin Spegel, hans lif och gärning. 215
vis behandlat sina förebilder med en bearbetares frihet och
urskillning. så att han med sanning kunde säga, att han »offta gåt
ifrån» dem, som han hade föresatt sig att efterfölja. De direkt
påvisliga likheterna äro otaliga, men dessa äro inbäddade i
själfständiga tillägg af nya detaljer, teologiska reflexioner och
sedelärande utvikningar. Något öfver hälften af Spegels inemot 11,000
versrader erinra märkbart om Arøboe, medan endast en sjundedel af
hela antalet tillkommit under direkt påverkan från du Bartas.
Inflytandet från Arøboe är starkast i de första sångerna, stegras till
sin höjd i tredje sången, där vid pass 1,500 versrader af Spegels
2,650 mer eller mindre direkt bero af danska texten, och aftager
högst betydligt i sjätte sången. Påverkan från du Bartas går i
motsatt proportion. Den- begynner med smärre partier i tredje
sången, kan beräknas till ett par hundratal verser i femte sången
men uppgår till inemot 900 i sista skapelsedagen. Den till
versantalet största själfständigheten ådagalägger Spegel vid behandlingen af
Sveriges fysiska geografi och af jordens frukter i tredje
skapelsesången, där hans egna tillsatser uppgå till öfver 1,000 versrader,
samt då han skildrar människan och djurlifvet på jorden i sjätte
sången.
Samtidigt företer Spegel vanligen, såsom naturligt är, likheter
med både du Bartas och Arøboe, men anslutningen till den senare
är märkbart trognare. Såsom exempel på de trenne diktskapelsernas
inbördes förhållande vid behandlingen af samma tanke kunna några
rader om människosjälen ur sjätte sången tjäna:
Du DBDartas:
Or puis que le flambeau de nos esprits accorts
Luit si bien à trauers la lanterne du corps:
Quelle sainde clarté naistra de ceste estoille,
Lors qu’ elle brillera sans falot et sans viole ?
L’esprit semble celuy, qui pour viure eu maison,
Que l’iniure du Ciel perce en toute saison,
Qu’vn lac clost de ses eaux, qu’vn Autan tousiours baise,
Mal sain, ne vit iamais vn quart d’heure à sõ aise,
l’esprit semble à peu pres l’araignee qui viuant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
