Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
besjälad av ett lugnt ocb levande intresse för
allt vad människa beter.
Under denna vinter, då Gunnel var för Gartb
hans första omsorg, för vilken han åsidosatte
allt utom sitt ordinarie arbete, dock utan att
lönas med den framgång, han kunnat förtjäna
för sitt outtröttliga tålamod, var doktor Hilma
Grot en ovärderlig bundsförvant. Bara hon
visade sig, kände han ett kraftigt hjälpande tag om
sin börda, och hans mod att bära den förnyades.
I hans sällskap var Gunnel retlig, fordrande
och full av självbeklagande. Men så snart
Hilma kom, blev hon annorlunda.
Det tycktes som om hon funne lisa i att
plåga sin man. Han undrade ibland, om hon var
medveten härom och plågade honom med flit,
eller om hon ej kunde hjälpa det. Men hur
det än var med den saken, gjorde han aldrig
något försök att draga sig undan, utan ägnade
troget Gunnel all sin lediga tid. Ofta stannade
han för hennes skull hemma från kyrkan om
söndagarna, ty han märkte, att ensamheten
skadade henne. Hon var alltid nedstämd
ända till dysterhet och stundom också bitter, när
hon varit lämnad ensam, i synnerhet var detta
fallet, om han varit ifrån henne av någon
annan orsak än det nödtvungna arbetets. Det
var som om hon ej unnat honom en stunds
vila från henne och hennes plåga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
