- Project Runeberg -  Under halfmånen /
19

(1906) [MARC] Author: Birger Mörner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

19

tempeldräkt, en rikt veckad kjol, hvita benkläder, som öfver
de nakna fotterna sammanbindas vid vristen. En efter en
skrida de fram förbi sin scheik och kyssa hans hand, hvar-
vid denne böjer sig och kysser deras kind, så taga de några
steg åt sidan, lyfta långsamt armarne, sträcka dem vågrätt,
och snurrande hastigt rundt med sänkta hufvud, sväfva de
ut i en krets utefter det bonade golfvet. Som om en mot
marken lutad jätteblomma långsamt öppnade sina kronblad,
breda de hvita kjolarne ut sig åt alla sidor. Musiken ökar
sin takt; allt fortare snurra dervischerna med hufvudet sjun-
kande ned mot axeln; den utsträckta högra armens hand är
öppnad uppåt; den vänstras mot jorden. Blekare och ble-
kare blifva kinderna, allt blåare läpparne, ur hvilka långsamt
en hvit fradga sipprar fram, men dansen går allt vildare,
allt mera besinningslöst.

Hvart fladdra nu deras tankar, dessa gubbars, mäns
och gossars? Sjunka de själfva allt mera yrselbedöfvade in
i Mohammeds sällhetsvärld, höra de redan dess palmer susa?
Eller domnar deras medvetande smärtfritt till sömn utan
drömmar; — sjunka de som droppar ned i det stora intets
vatten?

När de ändtligen sent omsider häjda sitt lopp, och
jätteblommorna till sist sakta sluta sig, sjunka de, en efter
en, kraftlösa, sansberöfvade, handlöst ned som en utbrunnen
glödhög, och medan de, liksom i blygsel att deras kraft
ändock icke var mer än mänsklig, kyssa marken, kasta tjä-
nare öfver deras drypande skuldror mantlarne; musiken dom-
nar och dör bort.

Och vi resa oss från våra platser och gå, halft yra i
hufvudet, halft undrande öfver oss själfva, smått förlägna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:51:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halfmanen/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free