Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Sjunde boken. Det är oförsiktigt att ställa frågor till en bok - 3. Fresta icke bibeln!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
e 20575
första ögonkastet som hans son men vid det andra som
hans far.
Denne var ingen annan än den förut omtalade doktor
Jaquemin Hérode. Doktor Jaquemin Hérode tillhörde
högkyrkan, hvilken är ungefär en papism utan påfve.
Inom den anglikanska kyrkan yppade sig redan vid
denna tid tendenser, som sedermera utvecklat sig och
antagit fastare former i puseyismen. Doktor Jaquemin
Hérode tillhörde den nyans af den anglikanska kyrkan, som
nästan är en varietet af den romerska. Han var stel,
inskränkt och pösande. Hans andliga synkrets var mycket
trång: hans anda var bokstafven. Till sitt väsen
högdragen och fordrande mycket utrymme för sin värda
person. Han hade mindre utseendet af en reverend än af en
monsignore. Hans bonjour var en smula tillskuren i
formen af en romersk katolsk prästs kaftan. Hans rätta
miljö skulle varit Rom, han var född till påflig
kammarprelat. Han tycktes enkom ha blifvit skapad till
dekoration åt en påfve och att jämte hela det påfliga hofvet
in abito paonazzo (i violett dräkt) gå bakom den påfliga
bärstolen. Endast den tillfälliga händelsen, att han var
född i England, och en teologisk uppfostran mera riktad
åt gamla än nya testamentet hade gjort, att han förfelat
denna höga bestämmelse. All hans glans och ståt inskränkte
sig nu till värdigheten af kyrkoherde i S:t Pierre Port,
domprost öfver ön Guernesey och vikarie åt biskopen af
Winchester. Det var utan tvifvel glans nog.
Denna glans hindrade dock icke doktor Jaquemin
Hérode att i det stora hela vara en ganska god människa.
Som teolog stod han högt i kännares aktning och var
nästan en auktoritet inom Court of Arches, detta engelska
Sorbonne.
Han hade en lärd min, ett förnuftigt och öfverdrifvet
plirande med ögonen, hårbeväxta näsborrar, framstående
tänder, tunn öfverläpp och tjock underläpp, en mängd
akademiska diplom, högadliga vänner, biskopens
förtroende och ständigt en bibel i fickan.
Mess Lethierry var så fullkomligt frånvarande, att
den. enda rörelse, som de båda prästernas inträde kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
