Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Sjätte boken. Den druckna rorgängaren och den nyktra kaptenen - 3. Afbrutna samtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
förlust af tid, äfven den minsta, sina olägenheter. Det
var en februaridag och, som sagdt, med klart solsken.
I det tillstånd, hvari Tangrouille befann sig, var han
hvarken riktigt säker på foten eller riktigt stadig på armen;
en följd däraf var, att han ofta girade med rodret, hvilket
icke obetydligt minskade farten.
Vinden hade nu nästan alldeles mojnat.
Passageraren från Guernesey, som höll en tub i
handen, riktade den emellanåt på en liten gråaktig
töckenflinga, som längst bort vid horisonten i väster sakta fördes
framåt af vinden och liknade ungefär en dammig
bomullstapp.
Kapten Clubin hade sin vanliga stränga puritanska
min. Han tycktes fördubbla sin uppmärksamhet.
Allt var lugnt och tryggt ombord på Durande,
passagerarna pratade och skrattade. Om man under en sjöresa
sluter till ögonen, kan man af tonfallet i konversationen
sluta till hafvets tillstånd. Mot den fullkomligt obesvärade
samtalstonen svarar det fullkomliga lugnet hos hafvet.
Så till exempel är det omöjligt, att en konversation
sådan som följande kan förekomma annat än på ett mycket
lugnt haf.
»Nej, men se, hvilken vacker grön och röd fluga!»
»Den har förvillat sig ut på hafvet och hvilar nu på
fartyget. »_
»Men en fluga blir inte gärna trött.»
»Det är sant, hon är så lätt, vinden bär henne. »
»En person roade sig en gång med att väga tio gram
flugor. Sedan räknade man dem. Gissa hur många det
var. Jo, inte mindre än tvåtusennittio stycken. Hvad
sägs om det?»
Guerneseyaren med tuben hade under tiden gått fram
till boskapshandlarna från S:t Malo, och mellan dem
utspann sig ungefär följande samtal:
»Aubracoxen har trind och tjock bål, korta ben och
ljusröd färg. Han är på grund af de korta benen långsam
i arbete.s e .
»I det afseendet är Salersrasen bättre.»
»Jag har i mitt lif sett två riktigt granna oxar. Den
11. — Victor Hugo. Hafvets arbetare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
