Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Fjärde boken. Säckpipan - 3. Visan Bonny Dundee finner genklang bland kullarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3.
Visan Bonny Dundee finner genklang bland kullarna.
Bakom trädgårdsinhägnaden till Les Bravées, vid ett
hörn af muren, där den var alldeles öfvertäckt af kristtorn
och murgrön, i ett snår af nässlor, med en stor myskmalva
och ett högt kungsljus skjutande upp bland granitstenarna —
i denna vrå var det som han tillbragte nästan hela sin
sommar. Han satt där obeskrifligt tankfull. Ödlorna, som
blifvit vana vid hans sällskap, värmde sig bland samma
stenar i solen. Sommaren var rik på klara dagar och milda,
smekande vindar. Gilliatt hade öfver sitt hufvud de
ständigt kommande och gående molnen. Han satt i gräset.
Allt var fulilt af fågelsång och fågelkvitter. Han tog sig
för pannan med båda händerna och gjorde sig denna fråga:
amen hvarför skref hon då mitt namn i snön?»— Friska
fläktar kommo från hafvet. Emellanåt hördes från det
aflägsna stenbrottet vid La Vaudue sprängarnas signallur
plötsligt brumma, varnande de förbigående att hålla sig på
afstånd, emedan ett sprängskott skulle aflossas. Man
kunde icke se hamnen i S:t Sampson, men man såg
masttopparna öfver träden. Måsarna flögo omkring spridda.
Gilliatt hade hört sin mor säga, att kvinnorna kunde bli
kära i karlarna och att sådant hände någon gång. Han
svarade sig själf: »Åh, nu förstår jag! Déruchette är kär i
mig.»Han kände sig djupt sorgsen. Han tänkte på, att
Déruchette var rik och han fattig. Han tänkte, att
ångbåten var en fördömd uppfinning. MHan kunde aldrig
påminna sig hvad det var för datum. Han betraktade
tankspridt de stora, svarta humlorna med gula ryggar och korta
vingar, som surrande trängde in i hålen på muren. ’
En afton kom Déruchette in i sitt rum för att lägga sig.
Hon gick fram till fönstret för att stänga det. Det var
mycket mörkt ute. Plötsligt stannade Déruchette och
lyssnade. Hon hörde musiktoner komma från det djupa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
