Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Första boken. Hur ett dåligt rykte smides ihop - 8. Gild-Holm-'Ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Den lilla halfön, på hvilken huset låg, har fallit för
bergsprängarnas borrar och kärrlass för kärrlass blifvit
inskeppad på stenhandlarnas fartyg. Den har blifvit kyrkor,
kajer och palats i hufvudstaden. Hela detta krön af
klippor och bergknallar har för länge sedan afgått till London.
Dessa i hafvet utskjutande klippor med sina rämnor
och inskärningar äro verkliga små bergskedjor; man erfar
vid betraktandet af dem samma intryck, som en jätte
skulle erfara vid betraktandet af Cordillererna. Folkspråket
kallar dem bankar. Dessa bankar ha många otlika former.
Somliga likna en ryggrad, däri hvarje särskild klippa är
en ryggkota, andra en drickande krokodil.
På yttersta udden af den bank, vid hvilken Bå de la
Rue var beläget, reste sig en hög klippa, som fiskarne vid
Houmetviken kallade Oxhornet. Den hade formen af
en pyramid och liknade, ehuru den icke var så hög, Piken
på Jersey. Vid högflod var den af vattnet afskuren från
banken, och Hornet var då en fullkomlig ö; vid lågflod
kunde man komma ditöfver på ett näs af låga klippor.
Denna klippas största märkvärdighet var en af vågorna i
bergväggen urholkad och af regnet polerad fördjupning,
ett slags naturlig hvilstol. Denna stol var förrädisk.
Man lockades omärkligt dit af den vackra utsikten, och
väl ditkommen, var det någonting som omotståndligt höll
en kvar: det ligger en trollmakt i de stora horisonterna.
Stolen inbjöd till hvila; den bildade ett slags nisch i den
lodräta klippväggen. Att klättra upp till denna nisch ’
var lätt, hafvet, som huggit ut den i klippan, hade byggt en
bekväm trappa af flata stenhällar ditupp; afgrunden visar
sig stundom så där förekommande; misstro dess artighet!
Hvilstolen lockade, man steg upp dit, man slog sig ned och
satt helt bekvämt; till sist hade man den af vågorna
glattslipade och afrundade granithällen, till armstöd två svängda
afsatser, som tycktes enkom gjorda därtill, till ryggstöd
hela den lodräta klippväggen, som man såg resa sig öfver
sitt hufvud, utan att ett ögonblick tänka på omöjligheten
att klättra uppför den. Ingenting var enklare än att
glömma sig kvar i denna länstol; man hade hela hafvet
utbredt framför sig, man såg På afstånd fartyg komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
