Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hafsuttern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och dessutom tjänade som läkemedel för dem,
hvilka ledo af skörbjugg.»
Att Steller och hans följeslagare dödade djuren
kan naturligtvis icke klandras, då de voro
nödsakade därtill för att rädda sina egna lif. Men
det är upprörande att erfara, att just djurens
godtrogna tillit mot människorna bringade dem i
fördärfvet. Att hafsuttrarna måste vara ovanligt
intelligenta framgår däraf, att de på så kort tid
lärde sig blifva vaksamma, och det är sorgligt
att läsa om de förut så tillitsfulla djurens
förskräckelse då de vågade sig upp på land. Men
hur gick det med den tacksamhet, hvarom Steller
talar? Jo, de såsom »segertecken»> till Kamtschatka
medförda hudarna föranledde, att en mängd andra
expeditioner begåfvo sig till ön och att ett till
våra dagar fortsatt utrotningskrig af de stackars
djuren, som aldrig gått människan i vägen, som
icke begärt annat än att få vara i fred, tog sin
början. Djuren göra hvad de kunna för att undgå
sitt öde, deras forna tillit är så totalt försvunnen,
att hafsuttern nu är ett af de vaksammaste och
skyggaste djur, som finnas! Den var fordom
utbredd från Kalifornien till Aleuterna, men
förekommer nu blott i vissa delar af Alaska, där ingen
hvit man vid böter af 500 dollars numera får
döda en hafsutter. Däremot är jakten tillåten för
infödingarna. Förr dödades årligen mellan fem
och sextusen djur, hvilkas skinn värderades från
100 till 500 dollars stycket och utgjorde
infödingarnas enda inkomst på en 20,000 miles lång
kuststräcka. »Men sedan skjutvapnen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
