Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om en moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
historien om En moder
Sista gången, jag träffade henne, var för ett
år sedan, en månad före hennes död, som hvarken
hon eller jag då hade en aning om. Hon hade
kort förut flyttat in i en liten stuga utanför ett
munkkloster, ensam med sin kokerska Varvara.
Det var så underligt att se henne, mor till åtta
barn och nästan ett halft hundratal barnbarn,
tydligen oåterkalleligt besluten att ensam tillbringa
återstoden af sitt lif, trots de mer eller mindre
uppriktiga inbjudningarna att bo hos något af
barnen. I början föreföll mig hennes flyttning till
klostret oförklarlig. Jag kände ju hennes — jag
vill icke säga kätterska åsikter, ty hon förde dem
aldrig till torgs — men hennes dristiga och sunda
omdöme. Styrkan af de känslor, som fyllde hela
hennes hjärta, lämnade ingen plats för vidskepelse.
Jag kände hennes afsky för allt slags hyckleri och
fariseism. Och så plötsligt denna flyttning till
klostret med det ständiga gåendet i kyrkan och den
fullständiga underkastelsen under fader Nikodim,
som hon utsett till sin andlige ledare. Allt detta
gjorde hon likväl stillsamt och utan öfverdrift, som
om hon smått skämdes för det.
När vi träffades, undvek hon synbarligen att
tala om, hvarför hon valt ett sådant lif. Men jag
tror, att jag förstod henne. Hon var en
hjärtemänniska, ehuru till sitt förstånd en fullständig
skeptiker. Men utan barn, utan några bekymmer
för dem efter sitt fyrtioåriga sträfsamma familjelif,
måste hon ha något att rikta sin känsla på. I
barnens familjer fann hon icke detta, utan beslöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
