Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vansinnigs memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
29 oktober 1893.
I dag fördes jag inför guvernementsdomstolen
för att vittna, och meningarna voro delade. Efter
att ha grälat en stund, kommo de öfverens om,
att jag icke var tokig. Men det gjorde de bara
därför, att jag under hela vittnesmålet af alla krafter
behärskade mig, för att icke förråda mig. Jag ville
icke förråda mig, därför att jag är rädd för
dårhuset — jag är rädd för, att de där skola hindra
mig att bära mig tokigt åt. De förklarade mig
vara rof för nervös upphetsning, men vid sundt
förnuft. Så sade de, men jag vet, att jag är
vansinnig. Doktorn har ordinerat mig en kur och
försäkrar mig, att om jag strängt följer hans
ordinationer, skall det gå öfver. Allt, som oroar mig,
skall gå öfver. Ack, hvad skulle jag icke gifva,
för att det gjorde det! Det är för mycket
pinsamt. Jag skall berätta alltsammans i tur och
ordning, hur och hvarför detta vittnesmål ägde rum,
hur jag miste förståndet, och hur jag förrådde mitt
vansinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
