Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade anteckningar af eremiten Fjodor Kusmitj - Mitt lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och skilde oss åt med en min af fasa, som jag
icke kunde förklara för mig, i det han vredgadt
hotade att straffa oss och klaga för farmor.
Ett annat något senare minne — jag var då
omkring nio år — är af sammanstötningen mellan
Alexej Grigorjevitj Orloff och Potemkin inne hos
farmor. Det var kort före farmors färd till Krim
och vår första resa till Moskva. Som vanligt
följde oss Nikolaj Ivanovitj in till farmor. Det
stora rummet med sitt skulpterade och målade tak
var fullt af folk. Farmor var redan friserad.
Hennes hår var kammadt högt öfver pannan och
konstmässigt upplagdt på hjässan. Hon satt i hvit
puderkappa framför den förgyllda toaletten. Hennes
kammarjungfrur stodo lutade öfver henne och
klädde henne i håret. Hon såg småleende på oss,
under det hon fortsatte att prata med en stor,
lång och bred general med Andreas-ordens band
och ett förfärligt ärr, som gick från munnen till
örat. Det var Orloff, »le Balafré», som jag då
såg för första gången.
Rundt omkring farmor äro flera stycken
vindthundar. Min favorit Michot hoppade ner ur
farmors knä och hoppade upp med tassarna på mig
och slickade mig i ansiktet. Vi gå fram till
farmor och kyssa hennes hvita knubbiga hand.
Handen vändes om, och de krokiga fingrarna fara
öfver mitt ansikte och smeka mig — trots
parfymdoften känner jag den obehagliga farmorslukten.
Men hon fortsätter att se på »le Balafré» och tala
med honom. »En präktig pojke,» säger hon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
