Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vavila,» skrek Poltoratski. »Glöm inte, att
du skall väcka mig i morgon bittida klockan fem.»
»Hur skall jag kunna väcka er, när ni bara
blir arg och slåss.»
»Jag säger, att du skall väcka mig, hör du?»
»Jaha.» Va vila gick, tagande med sig stöflarna
och kläderna.
Men Poltaratski gick till sängs, tände
småleende en cigarrett och släckte ljuset. I mörkret
såg han framför sig Marja Vasiljevnas leende
ansikte.
Hos Vorontsofs somnade man icke genast.
När gästerna gått, gick Marja Vasiljevna fram till
mannen och ställde sig framför honom, sägande
i sträng ton:
»Eh bien, vous allez me dire ce que c’est?»
»Mais, ma chère...»
»Pas de ma chère! C’est un émissaire,
n’est-ce pas?»
»Quand même, je ne puis pas vous le dire.»
»Vous ne pouvez pas? Alors c’est moi qui
vais vous le dire!»
»Vous?»
»Hadsji-Murat, inte sant?» sade furstinnan,
som redan för några dagar sedan hört talas om
underhandlingarna med Hadsji-Murat och trodde,
att denne själf kommit till hennes man.
Vorontsof kunde icke neka, men gjorde i alla
fall furstinnan besviken genom att förklara, att det
icke var Hadsji-Murat själf, utan endast en spejare,
som förkunnat att Hadsji-Murat dagen därpå skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
