Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - I. Hjelm träffar en vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281’
vän. En vacker växt och ett fagert ansikte höra icke alltid
samman.
— Tig du, olycksprofet! När du får se min flicka skall du
säga annat... Men nu går jag ut och söker rätt på henne igen.
Skall du icke följa med?
— Nej, jag stannar kvar här, svarade Hjelm.
— Nå, sitt där då, din drönare! Men jag skall ut till
glädjen och livet och flickorna och dansen, yttrade Stjernstråhle
i det han sprang sin väg.
— Hjelm såg efter honom och log.
— Alltid lika glad och flyktig, tänkte han. Nu springer han
efter varenda finhyllt och fagert ansikte han får se. Och nu
har han väl alldeles glömt bort den där Ebba Lindelöf, om
vilken han talade så mycket i början av fälttåget och som han
visst är litet förlovad med. Nåja, det är hans natur; fast icke
kan jag vara sådan.
Och han försjönk i vemodiga drömmar oin sin aldrig
förgätna Gretchen, vilkens minne, det kände han, skulle följa
honom, till dess en kula, ett pikstyng eller pamphugg ändade
hans liv.
Sorlet från danssalen, den starkt parfymerade, tunga luften
och tröttheten efter de senaste dagarnas jaktstrapatser
verkade sövande på honom, han domnade bort, rummets konturer
flöto samman, musiken hördes svagare och svagare och till slut
somnade han in. Och då befann han sig i drömmen åter som
så många gånger förut i Gretchens kammare i Magdeburg, såg
henne sitta vid sin sida och hörde mjukheten av hennes röst.
Och på hans läppar låg ett leende av lycka.
Han hade väl ostörd sovit i en tio minuter, då en ung flicka
med svart sidenmask för ansiktet inträdde i rummet. Till en
början såg hon icke den sovande Hjelm, där han satt i ett
hörn, något dold bakom ett draperi. Hon satte sig ned i en
stol och avtog masken för att svalka sig. Det var ett ungt,
vackert flickansikte, inramat i guldblont hår. Hon tycktes något
upphettad av dansen och torkade sig i pannan med en fin
spetsnäsduk.
Så kom hon händelsevis att kasta en blick åt det håll, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
