Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marskalksstafvar; den ena är densamma, som Gustaf II
Adolf lät förfärdiga
och öfverlämnade till landtmarskalken
vid den första riksdag, som hölls, sedan riddarhuset blifvit
ordnadt och ridderskapet och adeln blifvit indeladt i
klasser och fått sina platser efter nummer. Denna staf
begagnades sedermera vid alla riksdagar ända till 1719, då
efter suveränitetens afskaffande det ansågs icke passande,
att landtmarskalken skulle nyttja samma staf som under
densamma, och då af sådan anledning en annan
förfärdigades. Bägge äro de af silfver, men den år 1719
förfärdigade är något mindre och har ofvanpå knoppen en
slipad topas. Den senare stafven brukades sedermera under
hela den så kallade frihetstiden ända till 1772 års
revolution, då Gustaf III befallde, att den gamla skulle åter
framtagas och begagnas. Den nyttjades äfven alltid
sedermera vid alla riksdagar, men vid 1840 års riksdag
utlämnade kammarkollegium den andra, som konungen äfven
öfverlämnade till landtmarskalken, friherre Palmstjerna,
utan att observera, att det icke var den vanliga; men så snart
hans uppmärksamhet därpå blifvit fästad, fick jag
befallning att skrifva till kammarkollegium och fråga,
hvarför icke den vanliga stafven blifvit aflämnad i stället
för den under frihetstiden begagnade. Karl Johan
ansåg det nämligen vara ett elakt omen, och att det skett
i följd af det liberala partiets intriger. Kammarkollegium
svarade, att orsaken var den, att den andra, såsom med
jämnubbar ihopspikad, befanns i det svaga och bristfälliga
skick, att densamma icke kunnat utlämnas. Genast fick
jag befallning att åter skrifva och begära upplysning om
orsaken, hvarför den i bristfälligt skick varande
stafven icke under den längre tidrymd, som sedan sista
riksdag förflutit, blifvit genom kollegii försorg lagad och i
brukbart skick försatt. Härpå svarade kollegium, att
berörda stafs bristfälliga beskaffenhet icke blifvit anmärkt,
förrän densamma från skattkammaren till kollegium
upphämtades, då kungl. kollegium genast gick i författning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
