Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lande sedermera på indragningsstaten som pension, och på
sådan grund af böjde jag det. Efteråt har jag ångrat detta,
ty man får aldrig tack för det att man visar sig
oegennyttig och efterskänker åt staten det man haft rätt att få.
En gång under min enskilda föredragning sade
konungen, att han ville, det jag skulle sätta upp en
skrif-velse till rikets ständer, däruti konungen begärde, att
de måtte anslå pension »pour les sortants» (det ville säga
de af statsrådets ledamöter, som i följd af förändringen
skulle
afgå ur konseljen). Jag frågade, hvilka H.
Maj:t
menade med »les sortants»? Konungen: »Jo, friherre
^ker-hjelm, Schulzenheim och grefve Hård.» Uti
statsrådsberedningen dagen därpå nämnde jag detta. »Hvad»,
frågade friherre Schulzenheim, »nämnde han mig också?» På
mitt jakande svar fortfor han: »Det var besynnerligt.»
Jag: »Hvarför det? Du har ju icke för
afsikt att stanna
kvar.» Schulzenheim: »Jag skall komma till dig i
eftermiddag och omtala förhållandet.» Han kom ganska
riktigt och berättade, att konungen för åtta dagar sedan
hade frågat honom, om han ville stanna kvar som
konsultativt statsråd eller icke. Schulzenheim hade då
begärt 14 dagar för att tänka på saken, hvilket konungen
bifallit. Nu voro icke dessa 14 dagarna förbi ännu; han
hade således icke gifvit sitt svar, och likväl hade
konungen nu tagit för afgjordt, att han ville gå bort. Detta
vore bra underligt, »men», tilläde han, »jag skall gå till
honom i morgon och säga honom, att sådant icke passade
sig, och att det icke vore på det sättet, man behandlade
en
gammal ämbetsman.» »Gör det», sade jag, »och du
låter väl sedan mig på eftermiddagen veta, huru allt
passerat.» Han kom, och på min fråga, huru allt aflupit,
dvarade han. »Åh jo! Du vet, huru det är med konungen;
han talar alltid själf, så att en annan icke kan få fram
ett ord, så var det äfven nu; jag fick aldrig tillfälle
att framkomma med det jag hade att säga, utan allt står
på samma fot, och så får det vara nu så länge.» Seder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
