Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astrologien och Merlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afhandling,[1]
och till hvilken vi ofta skola återkomma, ser
läsaren också väduren tecknad efter ett medeltidsmönster
med tillbakavridet hufvud; på alla riktigt figurerade
stjärnkartor intager han samma ställning, och att denna är af
antikt ursprung, bevisa flere ställen hos forntidens
författare. Lucanus kallar honom den tillbakaskådande
(respiciens)[2]
och vi hafva redan hört Manilius sjunga
om väduren, som ser, riktande blicken bakom sig,
hur oxen stiger i höjden.
Men, anmärker Lucanus, det finns en trakt af
jorden, den afrikanska öknen, där ingen sådan gåfva äger
rum: där uppgår intet tecken snedt, och där skänker
väduren icke sina tinningar åt vågen (non donat Aries
sua tempora Libræ). Uttrycket innebär en ordlek, ty
det latinska ord, som betyder tinningar, betyder äfven
tider, och den tvefaldiga tolkningen ger just den
fullständiga meningen.
En liknande tanke återfinnes hos Galfrid, som, för
att den rubbade tidsordningen må återställas, låter
väduren med sina krökta horn bringa vågens snedt
hängande skålar till rätta. Äfven här ställer således väduren
sina tinningar till vågens tjänst.
Från järtecknen på himmelen må vi nu vända oss
till dem på jorden.
Lucanus ser före slaget vid Pharsalus bergshöjder
på Hæmus sjunka och förvandlas till dalar.[3]
Galfrid förtäljer i en föregående del af Merlinprofetian, att bergen
skola jämnas till dalar (montes ut valles æquabuntur).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
