Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saga--Sörle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svafrtorin, vanagud, Njords fader, densamme som Nagelfare.
Sval (Svöl), underjordsälf.
Svalin (Svalinn), skölden, som skyddar solgudinnan mot den
hetta hennes char sprider. 13.
Svanhild guldfjäder, densamma som soldisen Hildegun, gift
med Ivalde (Finnalf) och moder till Idun och hennes systrar.
Namnet Svanhild bäres också af Hamders och Sörles syster. 202.
Svanhvit, se Ladgun Svanhvit.
Svarang (Svárangr), »det tunga betrycket» eller »den tunge
betryckaren», personifikation af fimbulvintern. De skandiska
stammar, som fimbulvintern dref söder ut mot Aurvangalandet, och mot
hvilka Tor och Halfdan kämpa först för att hejda dem vid sundet,
därefter för att nödga dem tillbaka till deras fäders åter grönskande
land, tills de slutligen anhålla om fred, kallas i Harbardsljod Svarangs
söner. Tor framställes där som försvarande »ån» (sundet söder om
Aurvangalandet) mot dem, och det heter, att de öfver ån kastade
stenar på honom, förenade, som dessa stammar då voro, med alfer
och jättar, hvilka senare i myten äro de egentlige, men icke de
ende stenslungarne (äfven Tor och Halfdan kasta stenblock, sedan
deras vanliga vapen svikit dem). Det antagande ligger nära till
hands, att de erratiska stenblock, som påträffas söder om sundet
och Östersjön, förklarades i hedna tid som kastade dit under
fimbulvintern af »Svarangs söner».
Svarins hög (Svarins haugr), utgångspunkten för svearnes
och deras bundsförvanters tåg mot Aurvangalandet. Saxo omtalar
Svarin som en underkonung under Svitiodskonungen Sigtrygg,
Groas fader, och gifver honom sju äkta och nio oäkta bröder, som,
i likhet med honom själf, stupade i kamp mot Halfdan. Man kan
förmoda, att alla dessa bröder varit i myten stamfäder för Svea-
och Götalandsfolkens fylkeskonungaätter. Möjligt är också, att
någon af de väldiga grafhögarne i närheten af Upsala föranledt
myten i dess nordiska skepnad att förlägga den skandiska
folkvandringens utgångspunkt till en grafhög. 116, 119, 145-147.
Svarthöfde, binamn till Surt.
Svidur, Svidrer, det binamn till Ivalde, hvilket Oden antog, när
han uppträdde i dennes skepnad och beröfvade Suttung Byrgersmjödet.
Svigder, Svegder (»stordrickaren»), binamn till Ivalde. Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
