- Project Runeberg -  Fädernas gudasaga m.m. /
140

(1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg - Tema: Tradition: Myths, Tales, Songs
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fädernas gudasaga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

växt och art. Jättinnan svarade, att en liten karl vore
också en karl, och ville Svipdag ha en kortare hustru,
så förstod hon konsten att göra sig så kort som han
behagade. Svipdag sade, att hans ärende i Jotunheim
vore lyckligt uträttadt, om han funne nåd för hennes
ögon. Hon lät veta, att det hade han funnit, och att det
var henne en heder att befryndas med den ärorika och
frejdade Ivaldesläkten. Dryckesskålarne bräddades med
jättegårdens öl; det glammades lustigt under kvällen -
endast getpigan teg - och det vardt öfverenskommet,
att bröllopet skulle hållas, så snart som brudens
närmaste släkt hunnit underrättas och infinna sig till festen.
Hon skulle följande morgon begifva sig ut och bjuda
dem. Vigseln skulle ske i all enkelhet, och endast de
aderton närmaste jättefamiljerna inbjudas.

Långt innan följande morgons sol uppgått, hade
gårdens ägarinna färdats ut i bröllopsbjudnings-ärende.
Svipdag och Ull hade knappt sett henne fara in i
skogen, förrän de påspände sina skidor och med Fröja
fortsatte sin flykt. Mot aftonen hade de hunnit ned till
kusten och satte öfver Elivågor. Då kom bakom dem en
rasande orkan, som öfver störtande tallar bröt sig väg
genom skogen ned till stranden och öfver vattnet, så att
Elivågors böljor reste sig skyhöga. Bröderna gissade, att
det var bruden och de aderton inbjudna jättefamiljerna,
som beredde dem denna afskedshälsning. Galdern, som
Groa sjungit, lugnade hafvet. Svipdag och Ull anlände
lyckligt med Fröja till Egils och Sifs hem.

Svipdag var likväl mer sorgsen än glad. Han
omtalade för Sif, att han icke fått en enda blick, icke ett
enda ord af henne, som han frälsat ur jättevåld. Sif,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:29:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudasaga/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free