Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
Det var Sti Hög, som hade fört henne på
tanken att resa, och på samma gång hade han sagt, att
han också ville lemna landet och söka sin lycka ute
och hade tillbjudit sig att vara hennes resmarskalk.
Han kom nu äfven, kallad genom ett bref från
Köpenhamn, till Lübeck en fjorton dagars tid efter Maries
ankomst dit och började genast att göra sig nyttig
genom de anstalter, som en så lång resa gjorde
nödvändiga.
I sitt sinne hade Marie egentligen tänkt att vara
en välgörare för den stackars Sti Hög, genom att
med sina rika medel lätta hans kostnader under resan
och under vistelsen i Frankrike, till dess det skulle
visa sig, om en annan källa ville uppvälla för honom.
Hon blef derföre, då den stackars Sti Hög kom,
förvånad öfver att finna honom klädd med mycken
prakt, utmärkt beriden och ledsagad af två ståtliga
ridsvenner, i det hela med alla möjliga tecken på,
att hans pung ingalunda behöfde fyllas med hennes
guld. Men ännu mera förvånades hon af det omslag,
som tycktes hafva försiggått i hans sinne: han var
liflig och nästan munter och under det han förr såg
ut, som om han med ståtliga steg följde sig sjelf
till jorden, så trampade han nu i golfvet som en
man, den der egde halfva verlden och hade den
andra hälften i förväntan. Det hade förut varit något
af en plockad fogel hos honom; nu liknade han mest
en örn med uppösta fjädrar och skarpa ögon, som
talade om ännu skarpare klor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
