Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
spelaren och ölstugu-Hans-Wursten, Daniel Knopf,
väl drillad i alla fina konster, såsom dobbel,
fäktning, drickande, fastlagsgalenskap och desslikes, eljest
aktad och ärlig köpman i den goda stad
Köpenhamn.»
Daniel hörde blott till hälften denna lofprisning,
så upptagen var han med att betrakta Marie Grubbe
och med att formulera några rätt artiga
lyckönskningsord ; men då nu Ulrik Frederik med ett bastant
slag på hans breda rygg väckte honom, blossade
hans ansigte upp af harm och blygsel och han vände
sig vredgad mot honom, men tvang sig i det samma
och sade med sitt kallaste leende: »vi äro visst icke
nog druckna, herr öfverste.»
Ulrik Frederik skrattade och knuffade honom i
sidan och ropade: »ack, din sakramentskade gattjuf,
vill du din fanders karl nu låta mig stå med
skammen som en usel skräfla, som icke har dokument att
belägga sina storskrytande ord med ? Tvi, tvi, för all
den del! är det rätt? har jag icke dussintals gånger
berömt din konstfärdighet för denna äclla jungfru, så
hon tidt och ofta har yttrat den största längtan
efter att se och höra dina vidt kringsporda
vidunder-lighetskonster! I kan ju åtminstone agera litet den
blinde Cornelis Fogelfängare och hans hvisslande
foglar eller leka det der putset med den sjuke
tuppen och de skrockande hönorna!»
Marie tog nu också till orda och sade leende,
att det var som öfverste Gyldenleu sade, att hon tidt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
