Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satt der inne pâ den stora nötliögen, så nändes hån
icke att taga sig ett godt mål, utan giek ofta ut för
att stilla sin hunger med några frön och annat ätbart,
som han i hast kunde hitta på. När han sedan
återvände in i boet, svag och matt af fasta och arbete,
kände han sig doek rätt belåten, när han märkte att
han redan hade så stor förmögenhet, att han skulle
behöft veckor, ja kanske månader, bara för att räkna alla
nötterna.
— Riktigt lycklig blir jag ändå inte, förr än jag
får boet alldeles fullt — tänkte han och lekte med sina
rikedomar, tills han somnade. Doek kunde han aldrig
sofva riktigt lugnt, åtminstone vaknade han en gång i
qvarten for att se efter, om ingen kom för att taga
någonting bort ifrån honom.
En dag på senhösten kom till honom på besök en
gammal ekorre, som haft den olyckan att blifva biten
af en hund, sä att han icke längre kunde hoppa i
träden och samla sig föda. Dérför drog han nu som
tiggare omkring till alla ekorrar i skogen och bad om
hjolp för den kommande vintern. Alla gåfvo den gamle
krymplingen något, de som minst hade, gåfvo kanske
mest, men när tiggaren kom till den ekorren, som hade
hela magasinet fullt af de präktigaste nötter, då fick
han blott snäsor, och den rike ekorron sade:
— Jag har trälat och släpat för den lilla
smulan, jag har, och det räcker på långt när inte till åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
