Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En afton i solnedgången stod han som vanligt vid
sitt fönster, med sammanknäppta händer och bönen på
läpparne. Han bad så ödmjukt och varmt att få återse
henne, som visat honom medlet till räddning, och då
han slutade: — O Herre, Herre, tag allt hvad jag
eger, mina gods och egodelar, min makt och jordiska
härlighet, men gif mig henne, som jag har kär! — se
då stod Signe vid hans sida, men ej längre som ett
barn, utan som en skön jungfru, och hon sade: — Nu
kommer jag för att se, om du har rätt begagnat medlet.
Och konungen fröjdade sig och allt folket med
honom. Garm hade lofvat halfva riket som belöning
åt den, som botade hans onda, och då nu Signe var
återfunnen, så bjöd konungen henne icke allenast, hvad
hon hade rätt att fordra, utan ock att som drottning
sitta vid hans sida. Men innan bröllopet med prakt
och ståt egde rum, bad Signe att Garm skulle sända
sitt folk och hemta Signes gamla moder från rikets
yttersta gräns, der hon nu satt ensam och väntade på
sitt barn, ty — sade Signe — det är henne, du har
att tacka för friden i din själ, ty det var hon som, då
jag var barn, alltid lärde mig: Glöm ej att bedja, Signe
lill, om du vill sofva lugnt och glädjas åt sköna
drömmar!
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
