Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och Qvitter sprang ner från sitt grässtrå för att
följa de andra på arbete, men kommen ett stycke på
väg, så fick han höra en siska, som sjöng så vackert,
att han måste stanna och lyssna, och till slut stämde
han in med.
— Riss rass, riss rass — lät det nere på gångstigen,
och när Qvitter såg dit, så var det de andra
myrorna, som återvände hem, rikt belastade med byte.
Qvitter vände då också om och begaf sig till
stacken, ty det var middag och han var hungrig; men
alla de andra tittade snedt på honom, ty han hade
ingenting med sig.
— Jag skall sjunga för dem, så får jag nog mat
— tänkte Qvitter.
Nu blef der ett kalasande i stacken, och alla blefvo
mätta, utom Qvitter, ty fastän han sjöng allt möjligt
vackert, så räckte ingen honom något af sitt öfverflöd.
Sorgsen i hågen tänkte Qvitter åter bege sig ut
i vida skogen, då i det samma en liten hvit myra kom
och räckte honom en beta bröd och såg så godt på
Honom, att Qvitter blef kär och tog den hvita myran
i famn och kysste henne; men då må ni tro, der blef
ett lefverne i stacken. Den hvita myran var dotter
till den rikaste magnaten i stacken, och myrfar kom
och hade en annan med sig, som hade liksom sporrar
på bakfötterna, ty han hörde till stackvakten, och alla
röstade för, att de skulle kasta ut Qvitter och förbjuda
honom att vidare visa sig, derför att han var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
