Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg till sednare afdelningen - Lynne, sägner, seder och lekar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Tiger och drär (drager)
som munkens mär» (märr),
tydligen härledande sig från munkarnes tiggareresor och erinrande om
någon flintskallig klosterbroder, som med sin tåliga märr dragit
omkring och i «den heliga jungfruns och den helige Fransicii namn»
narrat af bönderna hvad han kunnat.[1]) samt lärt dem signerier och
proppat munklegender i dem.
Innan vi lemna de gamla vidskepelserna måste vi ännu omnämna
en: den bland allmogen allmänt gängse föreställningen att somliga
ega förmåga att skämma russ, d. v. s. beröfva hästar all kraft, göra
dem vanmäktiga och modlösa — och detta, utan att vidröra dem,
endast med blicken eller på fullkomligt hemlighetsfullt sätt. Hästen
är gotlandsbondens käraste och dyrbaraste lösegendom; så fredlig han
eljest är, skrider han lätt till handgriplig hämd — skulle den än
kosta blod — om han misstänker att någon skadat hans hästar.
En person, som har rykte om sig att kunna skämma russ, anses
nära nog för ärelös, och beskyllningen att hafva skämt eller ock blott
kunna skämma anses derföre gå på heder och ära. En sådan
beskyllning har ock icke så sällan föranledt rättegång.
Vi vilja nu försöka skildra det gotländska folklynnet äfven i
andra afseenden.
Gotland har af urgammal tid varit ett lagbundet samhälle, ej
blott till namnet utan äfven i verkligheten. Det var i forntiden ej
fogdar, domare och embetsmän, som på Gotland egde tillse att
lagen hölls i helgd och efterlefdes, det var menigheterna, «kirkiumenn»,
«[)ingsmenn» och «land allt» (se Gutalagen 4 kap. och på
mångfaldiga andra ställen), ehuru i enskilda fall, såsom i fråga om arf,
mandråp, köp och dylikt, den enskildes rätt var honom förbehållen.
Folket både stiftade lagarne och öfvervakade deras helgd samt i vissa
fall tillämpade dem på Gutn-al-tinget, ehuru i öfrigt lagskipningen
tillhörde de ordinarie domstolarne. Denna, sedan urminnes tid, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
