Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg till sednare afdelningen - Lynne, sägner, seder och lekar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gotländska folksägner. 317
eller skogsparker. Han klef öfver gärdesgården in i en tät skogspark
(tillhörig Kyrkebjers) för att hugga några «bander», men blef helt
häpen vid att inne i tjocka skogen se en gammal man sitta på en
stubbe med ansigtet nedlutadt i sina händer. Förvånad utbrast
Svalinger: «Hvajm jär J?» (hvem är ni?)
«En vandrande man», gaf den sittande till svar, utan att se upp.
«Hur länge har J vandrä da?» (hur länge har ni då vandrat?)
sporde bonden, och den sittande gaf till svar: «I tre hundra år».
Allt mer förvånad frågade bonden åter: «Jär dä inte svårt till
laupe (vandra) så der?»
Svaret blef: «För mig har det ej fallit sig tungt, ty jag har
alltid älskat denna skogen».
«Nå, så laup da!» sade Svalings Hans.
Straxt orden voro yttrade, hörde bonden ett ljud, liknande det
som förnimmes när en fogel flyger upp, och i detsamma var den
gamle försvunnen, utan att Svalinger kunde märka om han sjönk i
jorden eller hvart han tog vägen, borta var han.
Några «drängar» (ynglingar), som en vår voro sysselsatta med
fiske i den temligen djupa och strida Gothemsån, som forsar fram
genom en, den tiden vild, skogstrakt, hade på natten lagt sig till
hvila i ett qvarnhus, som ensamt stod vid ån inne i skogen; men
för att värma sig och torka sina våta kläder hade de uppgjort en
duktig brasa uti den i qvarnen varande spiseln. Medan de lågo
utsträckta på bänkarne och ärnade sofva samt voro tysta, sågo de en
liten pyssling, en «byse», komma in i qvarnhuset samt ställa sig
framför brasan och värma sig. Han hade mycket att syssla med
drängarnes till torkning framlagda «hanklar» (vantar) och mumlade
för sig sjelf i en nästan sjungande ton gång efter annan orden:
«Torke hanklar sorkar (pojkar), torke hanklar sorkar»;
men bäst byssen stod der och anade intet ondt, reste den ene af
ynglingarne sig, grep en ljustra och rände den i bysen samt träffade
honom i midjan så hårdt, att ljustran blef qvarsittande. Under
högljudda klagorop störtade den stackars bysen ut och medtog den i
kroppen sittande ljustran. Länge hörde drängarne hans jemmerrop
ljuda i skogen samt huru en och annan byse ropade till honom:
«Hva valder? hva valder?» (hvad fattas?)
och att den sårade gaf till svar:
«Ljaustro i Balder! Ljaustro i Balder!»
Balder var nämligen bysens namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
