- Project Runeberg -  Gotlands land och folk /
312

(1871) [MARC] Author: Alfred Theodor Snöbohm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg till sednare afdelningen - Lynne, sägner, seder och lekar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

312 Gotländska folklynnet.

mörka, stormiga höstnätterna få ligga ute på hafvet i ur och skur,
med vatten såväl öfver som under sig;

den som, utan att «tappa slag», veckan igenom hållit jemna
tag med gotländska slotterkarlar, från 3 à 4 på morgonen till 8 à
9 på qvällen, i stark solhetta, så att svetten flödar af kroppen;

den som, en kort vinterdag och i en köld så att det knäpper i
knutarne, kappats med gotländske arbetare att i skogen hugga och
uppsätta sin vedkast;

den, som sett den gotländska ungdomen i dansen och «på våg»,
sett de raska pojkarne «spela en kula puttpärk på skarpen»:

den — så vida han är rättvis — kallar icke Gotländingen rädd,
lat och säflig. Den åter, som ej varit i tillfälle att pröfva
Gotländingen på nyssnämnde sätt, gör bäst uti att uppskjuta sitt domslut
tills han gjort försöket, och vill han, utan att hafva gjort det,
tillägga gotländska folket nyssnämnda epitet, så kan, med all rättvisa,
hans dom anses för förtal eller för prat om hvad han ej förstår.
Gerna vill man dock medgifva, att i åtskilligt arbete, särdeles det
som fordrar uthållande styrka och ihärdighet, såsom dikesgräfning,
jordhackning, vedsågning m. m., den flitige Småländingen är
styfvare arbetare än Gotländingen.

Gotländingen utmärker sig för lugn, foglighet och besinning
både i ord och gerning; men oaktadt den lugna ytan bor det en
djup känslighet innanför. Det är ett varmhjertadt folk det
gotländska; det afskyr orättvisa och förtryck och tjusas af allt skönt,
vare sig i bilder, ord eller toner. Musik, särdeles sång, och poesi
hafva från urgammal tid varit älskade och hyllade på Gotland.
Violinen är älsklingsinstrumentet. Man påträffar ofta virtuoser af
allmogeklassen, som, stundom till största delen sjelflärde, ej blott
förvärfvat en stor färdighet uti att behandla, detta så fina och svåra
instrument, utan ock «satt» (komponerat) musik, merendels
dansar, isynnerhet polskor, för en och två violiner, som väckt
musikkännares beundran. [1] Allmogen vet på ett och annat ställe att
omtala spelmänner på Gotland af allmogeklassen, som kunnat «elfstrik»,
d. v. s. som fått lära spela af elfvorna eller de små under jorden,


[1] En bonde vid Hageby i Etelhem, tre bröder, bönder vid Grodde i
Fleringe, hafva, utom många andra, utmärkt sig i musikväg. De lära lefvat i
slutet af 1700- eller början af 1800-talet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:12:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gotlands/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free