Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 18. Sista året af Norbys höfdingetid eller 1525
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norby uppviglar skånska allmogen 1525. 263
med hufvudhären öfver till Skåne, der bönderna nu reste sig,
öfvertygade att konung Kristian snart vore att förvänta, då hans trognaste
och tappraste höfding redan anländt och kallade dem i vapen. Norby
intog Lund och Landskrona jemte flera städer och fästen. Danske
riksmarsken Tyge Krabbe, som med skånska adelns makt dragit mot
Norby till Åhus, måste retirera och innesluta sig i Malmö. De af
adeln, som ej der sökt tillflykt, flydde öfver till Seland och begärde
hjelp af konungen och sina medbröder. Fredrik uppehöll sig i
Holstein, men han och danska adeln utrustade en här, som, under
anförande af Danmarks dåvarande ypperste fältherre Johan Rantzau, drog
öfver till Skåne, der Rantzau och Krabbe i förening slogo en del af
Norbys här, anförd af junker Moritz af Oldenburg. Slaget hölls den
7 April vid Lund och Norbys här bestod till större delen af bönder,
hvarjemte Norby uppgifver att hans «bössemästare» (artillerister) varit
förrädiske och riktat kanonerna mot himmelens stjernor i stället för
mot fienden. Han sjelf belägrade Helsingborg när slaget stod vid
Lund, men när han erfarit att hans här under junker Moritz blifvit
slagen, inneslöt han sig i Landskrona och organiserade hären ånyo.
Ännu den 29 April hade han godt hopp om att kunna, derest
Kristian sände honom 1,000 lansknektar till biträde, eröfra alla
konungens fordna länder tillbaka; men samma dag stod slaget vid
Brunketoftelund. Det var Otto Stigsson, som den gången förde befälet
öfver Norbys här. Han blef slagen och drifven på flykten samt
sedermera fången. Norbys slagna här måste draga sig tillbaka och
bönderna blefvo omenskligt handterade af de uppretade adelsmännen.
Norby blef nu belägrad i Landskrona, som han tappert försvarade
tills slutet af Juni, då han, när ingen undsättning från Kristian af
hördes, såg sig tvungen att kapitulera. Den 27 Juni fick han full
tillgift för allt, som han dittills i konung Kristians tjenst företagit,
samt försäkran om personlig frihet. Den 29 Juni uppgaf han
Landskrona och förband sig att förmå sina tjenare att uppgifva Visborg,
hvaremot han skulle erhålla Sölvitsborg och Blekinge i stället för
Visborg och Gotland.
Emellertid medan Norby varit belägrad i Landskrona hade
Visborg varit och fortfor att vara belägradt af Lübeckarne. Desse hade
utrustat en flotta för att komma danske konungen till hjelp mot
hans upproriske undersåter i Skåne, men, i stället att flottan skulle
gå till sundet, höll den till Blekinge och borttog der åtta af Norbys
örlogsfartyg samt styrde sedan till Gotland och ankrade för Visby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
