Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 17. Severin Norbys höfdingetid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
258 Jemförelse mellan svenska invasionerna 1448—49 och 1524.
förmycket till saken i det de hade angripit Gotland tvärt emot det
aftal, som var gjordt i Malmö, att i Lübeck skulle af vendiske
städerna ransakas och slutas hvem landet skulle tillhöra [1] Gåfvo alltså de
svenske belägringen upp och drogo vid Britemessetid (den 7 Oktober)
hem till Sverige igen, hvarmed intet annat var uträttadt, än gjort
kung Gustaf en stor bekostnad, men herr Berndt von Mehlen
djerfdes icke begifva sig till kung Gustaf med relation huru på Gotland
bestäldt var, utan drog derifrån genast åt Kalmar, som han då af
konung Gustaf innehade uti förläning, begynte att befästa och
förstärka sig, då man ock väl kunde märka hvad han hade i sinnet.»
Svenskarnes utrymmande af Gotland skedde således först fem
veckor efter sammankomsten i Malmö. Danskarne visade missnöje och
klagade häröfver, hvarpå Gustaf gaf till svar, att hans sändebud voro
tidigt nog på vägen, men kunde, för motväders skull, icke till pricka
framkomma på bestämd tid (Ekdahl, Kristian 2:s arkiv, 4 afd. sid.
1674). Så slutade svenska invasionen på Gotland 1524. Den
företer åtskilliga motstycken till den, som egde rum 75 år förut, eller
Karl Knutssons försök att återtaga ön. Det sistnämnda angreppet
skedde med mycket mindre styrka, men hade dock större framgång,
ty staden intogs och slottet kunde med yttersta nöd bibehålla sig.
Denna olikhet mellan de båda angreppens resultater torde få
tillskrifvas tvänne omständigheter, dels den, att Norby var en långt farligare
motståndare än Erik af Pommern, dels den, att Gotländingarnes
tillgifvenhet för Sverige var starkare 1448—49 än 1524. Deremot
visa båda invasionerna åtskilliga likheter: förrädiska befälhafvare på
svenska sidan, oaktadt deras slägtskap med konungen, falska
vapenstillestånd, listiga underhandlingar och användandet af den gamla
danska metoden att alltjemt uppskjuta afgörandet om hvilketdera riket
Gotland rätteligen skulle tillhöra samt slutligen de förrädiska svenske
befälhafvarnes öppna brytande af deras trohetsed och flykt ur riket
efter hemkomsten från Gotland, ty äfven Berndt von Mehlen gjorde
följande året öppet uppror och flydde ur Sverige, sedan han satt sin
bror Henrik till befälhafvare på Kalmar slott, som Gustaf 1
visserligen eröfrade, men hvars eröfring kostade mycket blod. Liksom
förhållandet var med Karl Knutsson och Magnus Gren har Gustaf 1
ej straxt fått underrättelse om von Mehlens trolöshet eller, om han
kännt den, ej velat, i följd af slägtskapen med hans fru, öppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
